Aftonbladet – 17 april 1858, sida 2

andra delen af hr J. Mankells Berättelser om Svenska krigshistoriens märkvärdigaste fältslag. Redan vid anmälandet af den förstal delen uttalade vi de förhoppningar, som alla vänner af vår historia och särskilt af denna dess i yttre afseende mest glänsande period hade grundade anledningar att fästa vid hr Mankells arbete. Dessa förhoppningar hafva ej Heller svikits. Den nu utkomna de-! len ställer sig värdigt bredvid, om ej öfvergår den förra. Samma samveltsgranna kritik och -på-sjelfständig forskning stödda framställnings sonv utmärkte den förra, återfinner man äfven här. Stilen är klår och angenäm; ock at den lätthet, hvarmed läsaren orienterar sig på -slagfältens olika delar och uppfattar de många kombinerade rörelserna, röjer sig så väl författarens förmåga att beskrifva, som det blir läsaren. klart att denna: tydlighet i framställningen ej kunnat vinnas utan det omsorgsfullaste studium på stället af de särskilta Iokalerna. Hvad som ej minst. bidrar att stegra intresset hos: läsaren äro de: förträffliga karakteristiker förattaren ger af de stora faältherrar, som under denna tid ledde de. sverskavapnen: -— Horn; Bernhard af Weimar, Banår och Torstensson; alla fält-F herresnillen, säger författaren, som med. fullt skäls kunna sättas. i jemnbredd med, om: icke ifyer andra samtida härförare, som: mera omtalas, en Condå, Turemnne mm: fl Hans teckning af Banår skiljer sig i flera hänseenden från den vanliga uppfattningen af hans karakter. Som fältherre erkänna honom alla haft få sina öfvermän, men som menniska har en beskyllning för onödig hårdhet och likgiltighet för menskligt lidande hittills vidlådt hahs namn. Enligt. förf. är Bangr en man med; häftiga. lidelser, omåttlig: i njutningar, visserligen känslolös: för krigets fasor genom långvarig vand, men ingalunda omensklig och ken och han visar, att de plundringar och härjningar,som af hans armå begingos i Böhmen och Sachsen, ej kunna med rättvisa tillskrifvas någon pesonlig böjelse för grymhet hos honom: Denna uppfattning af honom öfverensstämmer också biist med den höga fösterlandskärlek och gegennytta, som. voro utmärkande för honom, och hvarigenom. den svenske hjelter skilde sig så skarpt från de aldraflesta af deh tidens härförare. Men vi hänvisa läsaren till boken sjelf både hvad denna och de öf-k riga tedkningarne beträffar. ! Dan nu utkomna delen, som skildrar slågeh vid Nördlingen, Wittstock, Leipzig och Japkowitzy åtföljes. af. fyra plankartor öfver k md drabbningar, utförda med samma full: stö dighet och omsorg, som de föregående. — Dagens nummer af Illustrerad tidning inpehåller ett porträtt af framlidne kanslirådet P. 4. Wallmark, beledsagadt af en uppsats, funnen bland: den: nyss. hädangångneskriftställarens efterlemnade papper, och adresserad till utgifvaren af Tlilustreräd tidning, br Aug. Blanche. TI denna: uppsats tecknar Wallmark i Bågra få drag den stora litterära fejden melud den gamla och den nya skolan sanit den del han sjelf tog .i denna: strid, Dessutom meddelas: äfven i Illustrerad tidning ett bref, som Wallmark icke långt före sitt frånfälle hade tillsändt hr Blanche, och hvilket vi taga oss friheten att. här aftrycka, såsom ett. högstå märkligt bidrag till de-personers karakteristik, hvilka voro de agerande uti den i svenska publicitetens historia ganska betydelsefulla s. k. munlåsaffären. Ifrågavarande bref lyder som töljer: Min älskade och dyrbare vän! Nästan döende skrifver jag dessa rader. Underhelad. sommaren plågad af en svär bröståkomma, synes dess slut-vilja ändtligen upphöra genom den store befriarens från alla jordiska plågor, dödens säkra mellankKolmst: Kännande din gamla vänskap för mig lika mycket som! s-— —, flyt jag till dig under anhållad, att du täcktes genom ditt förord förskaffa min i fattigdom efterlemnade enka och omyndiga dotter en liten skärf-frånrlitteratörernas och. artisternas uhderstödsinrättning. Jag har tyvärr icke kunnat bi dråga något till denna fond. Men jag har några taflor, som jag tänkt och ämnar sända för. dess exFposition, om de få mottagas, såsom ett Större landskapsstycke från trakten af Rom af denr store tyske målaren Tischbeim, ett porträtt af Euther på sin lik-)sängs af Lucas Cranach; måladt med sötogrädda eler mjölk; oändeligen rart; ett porträtt af drottning Kristina, måladt af hölländaren Beck; en elev af vån Dyk, den -Hon; låtit komma för att -enkom! måla def: porträtteraf sig, hvilka hon ämnade som skänker tillställa Europas öfriga monarker, sämt fågrå små landskäpsstycker af svensken Körn. Eänge har: jag ämnat tillskrifva hr Wohlfart härom, met quoddifferjtur anfertur) heter det: Genom -olyckor-har -min ställning blifvit sådan, att b. min efterlemnade lilla egendom troligen ej förslår till mer än betäckande af mina skulder. Ibland dem räknar jag en, söm Statstidningen: ådragit mig. När den upphörde att med 1843 gå förstatens.räkning, öfvertalades jag på det enträgnaste af en vän, att Ne öfvertaga dess redaktion mot det bestämdåste 1 te att Hållaässkadeslös?för de af mig förätsedda förla ster (under dem försgåendertiden af 2-å 3000-rår rligen): Jag, lät tyvärr hänföra:mig af detta: fagra löfte, och; när, vid: årets slut en förlust uppkom af 1800 rdr, fick. jag endast 800 tTdr. När jag för en af mina högre vänner omtalade denna förlust, föran staltade han; utan någon. min framställning derom; ett frivilligt sammanskott af sinä vänner, men deraf tog. vännen ut sina 800 rdr, och jag fick, öfverskottet ett par hundra rdr. Hela denna affär, i förening med 1400 rdr, som uppstodo efter 1845 års tidning; ådrog mig et förläst äf3000 rdr bko. Jag gjorde högst illa mot mig sjelf, som, då jag lät öfvertala mig till den, redan hade ingått med svenska akademien i kontrakt Om tryckningen af hennes tidning, söm tillskyndat mig en säker och framtida vinst. När, söm bror vet, i anledning af fännens stränga politiska polemik, under mitt vistande på landet, med Aftonbladet och Dagligt Allehanda, desse uppmanade regeringen att. fråntaga akademien. sitt. privilegium; blef akademien rädd och ville ålägga mig för fråmtiden det bekanta munlåset. Hellre än att underkasta mig. det, afträdde jag från redaktionen (hvarföre ock sjelfva Minerva lofordade-mig),-och-utan att-hosaka