Aftonbladet – 17 april 1858, sida 2

arbeta, tigga, svälta, tillade hon, blott jag får lefva för att se Roderick Hastings beröfvad sitt ,orättfångna gods. ; De iskall vara lika lönlöst som onödigt, svarade juristen; de vänner, hvarom jag talat, äro rika och behöfva intet bistånd att utföra sitt stora verk af rättvisa och vedergällning. . Ack! sade Mabel, ,jag är icke värd att förena mig med dem. För mig skulle det vara sällheten af-godtgörelse och försoning. TOLFTE KAPITLET. Ädla vänner, hör mitt tanga öde: Låt mig gråta vid ert trogna bröst, Många dagar hade förflutit innan miss Atkins — vi måste ännu benämna henne så — återhemtat sig nog efter sin våldsamma rörelse för att meddela mr Barnard? och sin fordna pupill historien om sitt förflutna lif, som både far och dotter kände en lätt begriplig längtan att-få höra; men detrvar en otålighet utan något tvifvel; den aktade lärarinnans exemplariska uppförande under:de år hon vistats under deras tak, hennes rena grundsatser och oförfalskade gudsfruktan: voro en borgen, att hvilka: skäl hon än haft att förtiga det hon varit: måka och moder, så hade vanäran ingen del deri, Under hennes sjukdom vakade Marion öfver henne med outtröttlig omsorg — lycklig att på något sätt kunna löna den moderliga omvårdnad hon sjelf alltsedan sin spädaste barndom åtnjutit af den värderade vännen. Som Dicks moder hade den sjuka dessutom förvärfvat äubbel rätt till hennes kärlek, Dag efter dag och under den långa nattens timmar satt den Unga flickan vid hennes bädd och utdelade åt henne det-ljufvaste af alla jordiska läkemedel: ett kärleksfullt deltagande.