Aftonbladet – 17 april 1858, sida 2

RIO Jag har förut sagt er, min bästa sir., sade miss Atkins första gången hon kunde emöttaga bankiren i sitt rum, att jag är enda barnet till en landtprest. Min far, Selwyn Merryweather, hade ett litet pastorat i Cumberland, icke långt från Penrith. Han var en af dessa män, åt hvilka besittningen af vackra kunskaper icke medför hvarken välstånd eller utmärkelse, ty ehuru skicklig matematikus och en af sin tids djupsinnigaste teologer, fann han ingen framgång på den presterliga-banan. och-brukade.tagaspensionärer för att något öka sina knappa inkomster. Jag har hört, men kan ej ansvara för sanningen. deraf, att om han fortsatt sina studier och icke, ett år sedan han blifvit prestvigd, gift sig, hade hans bana blifvit helt annorlunda — derom kan jag emellertid ioke döma. Aldrig hördes sdock från hans läppar ett ord af knot:eller ånger, och minnet af min mor, som dog då hon gaf mig lifvet; var honom alltid dyrbart. Hvarje dag, i. regn eller solsken, vandrade han till hennes. graf, och: vidr-återkomsten till prestgården inneslöt han sig-på sitt rum, ensam med sina böcker — hans enda tröst, Med mig talade han endast sällan, och var god, men icke öm emot mig. Ej underligt att jag lika mycket fruktade. som -älskäde Honom. Hur ensligt ditt lif måste hafva varit sade Marion .och.tryckte hennes hand. Det skulle varit så, svärade den förra, bom icke min kusin, Charles, haft en liten sård i grannskapet. Min tar hade varit hans förmyndare, hvilket gjorde att vi alltifrån barndomen. voro ,. mycket tillsammans, jag kan nästan säga att jag icke hade något annat sällskap. Ibland brukade vi ro öfver sjön till Holm, hans egendom hette sås-och promenerade tillsammans hem: igen då aftonen kom, Detta förhållande fortfor under många