Aftonbladet – 15 april 1858, sida 3

Jteende måste utöfva på deras studier, hvilka Järo nog olyckliga att vara föremål derför, samt Kvilken förfärlig tidsutdrägt med deras examina måste blifva en följd deraf, om de tex. af sjukdom eller annat laga förfall blott en enda sång äro urståndsatta att begagna ett tillfälle, som så sällan erbjudes. Något fritt och till töljd deraf lätt och angenämt studium eger icke rum under denna fakultet. Lärjungen får nemligen icke studera de särskilta kurserna i den ordning för honom vore lättast eller lämpligast, utan om han t. ex. hos professor L. anhåller om tentamen tan att förut hafva absolverat båda tentamina för prof. O., är hans anhållan fåfäng, vore ock prof. O. vid riksdag o. s. v. De tvungna enskilta lektionerna för de nämde professorerna ingripa äfven med störande hand på studiet. Den, som t ex. är sysselsatt med en stundande tentamen för prof. B. (och att en sådan i hög grad tager flit och: krafter i anspråk, skola vi nedanföre visa), måste nemligen tvenne gånger i veckan för hela dagen afbryta detta arbete, för attistället egna sig åt puerila lexor, dem de måste kunna till punkt och pricka, om de ej vilja stå sig slätt vid lektionen, som dock herrligt belönar dem med de svåra och sköna lärdomar de der erhålla. Om de också icke så grundligt få lära sig förstå och tolka lagen, få de dock veta mycket annat, såsom, blott för exempels skull, att vilkoren för jemkning af arfskifte äro, bland andra: 1:o) Att arfskifte egt rum. -2:0) Att någon är missnöjd med sin undfångna lott. -3:0) Att han gifver missnöjet tillkänna. Dylika afbrott i lärjungarnes studier äro ju ganska lämpliga, om icke för dessa, så åtminstone för lärarnes kassor. Desse skola måhända göra det inkast, att undervisningsskyldighet emot betalning är dem af akademiska statuterna ålagd. Derpå svara vi: 1:0) skulle det i sådant. fall stå lärjungen öppet att sig deraf begagna eller icke, hvilket de facto ej är fallet; 2:0) skulle nyttan af undervisningen svara mot betalningen derfir; och 3:0) hvarföre så slafviskt efterlefva en föreskrift, som allmänna meningen utdömt och lärare med upphöjda tänkesätt aldrig åtlydt, under det att så många andra stadganden totalt förgätas? Ogerna vända vi oss mot prof. B., men för sakens skull, som är af alltför stor vigt att låta känslan tala, måste vi söka teckna några drag af honom såsom universitetslärare och tentator. Sjelf utrustad med ett minne, som i Sverges rike fåfängt torde söka sin like, har han, allteftersom massan af hans föreläsningar vuxit, småningom ökat sina fordringar på ett dylikt hos sina lärjungar till en alldeles otrolig grad. Utan att neka, att denne mans föreläsningar kunna utgöra enganska intressant lektyr, torde vi likväl våga ifrågasätta deras lämplighet såsom prastandum för hofrättsexamen; särdeles som de ofta ingå på för juridiken helt främmande områden, såsom naturalhistoria, geograk, medicin, och ännu mer derföre, att författaren såsom tentator fordrar kunskap om de i dem förekommande minsta detaljer. I anledning häraf vilja vi anföra hvad vi från flera håll hört sammanstämmande uppgifvas; och hvad vi äfven sjelfve känna angående dessa föreläsningar och deraf följande öfverdrifna anspråk hos författaren. Tio personer hade begärt och efter hvarandra inom loppet af några dagar erhållit tentamen för prof. B. Af dessa ap proberades endast fyra, hvilka äro de förste att erkänna, det de ingalunda voro sina olyckliga kamrater öfverlägsna i det ifrågavarande ämnet. De differerades tentamen absolverades på tio å femton minuter medelst frågor af den beskaffenhet, att t. ex. att icke veta hvilka sve enligt sundhetskollegii cirkulär den 8 Maj 1856 få säljas utan, och hvilka endast efter läkares recept; hvad det var för ett kongl. bref, som låg till grund för 1787 års förordning ang. försäljning af gifter; att icke noga känna 1700-talets längesedan upphäfda skiftesoch bergsförfattningar, att vid definition af begreppet qvacksalfvare säga ett eller i stället för ett och;att icke minnas hvilka personer, utom läkaren, skola närvara vid apoteksvisitationer; detta och dylikt ansågs såsom tillräckligt skäl att neka dem examen ännu ett halft år eller mera. De måste underkasta sig och, för att försäkra sig om framgång i en följande tentamen, lära sig: huru många sängar serafimerlasarettet hade då det inrättades, huru många några år senare och åter några år senare; huru många som finnas vid Fredrikshospitalet i Köpenhamn; i huru många sjukdomsstadier gula febern sönderfaller, samt de särskilta symptomerna som utmärka hvartdera; prestanda för apotekare-, badaremästareoch barnmorske-examina; apotekares rättigheter och skyldigheter i deras minsta detaljer; årtalen för de olika barmorskereglementena samt innehållet af det näst sista af dessa; hvilket landskap i Sverge som först hugnades med provincialläkare, dessas rätt gheter och skyldigheter samt årtalen för deras instruktioner; huru många menniskor, som årligen födas och dö i särskilta delar, icke blott af Sverge, utan af hela verlden; och mycket annat i samma skala, lika onödigt att uppräkna som omöjligt att ihågkomma. Kontrasterna mötas. Lika rättvist man kan förebrå prof. B. att han skadar af öfverdrifvet nit, lika orättvist vore att lägga något dylikt prof. L. till last. Sina föreläsningar tyckes han betrakta som en riktig pina, åtminstone gör han dem korta. Åren 1856 och 57 sågo honom först mer eller mindre långt efter den så kallade akademiska qvartens förlopp inträda i föreläsningssalen, då han vanligen låtsade okunnighet om tiden, hvilket dock ofta sam Fara a RR NT ER EEE AE AINA Skämtar ni, eller har ni förlorat ert förJet VV