Aftonbladet – 15 april 1858, sida 3

Necken, der vår ankomst var väntad och för.beredelser för att gå till segelsifull gång. EIAasr;; den lyckosamma uppbröttstimman, var inne: Under. några upprepade Elgessah — det är hjelp oss den bögstex — sköt besättningen båten från land utpå strömmen. Reis Hassanin gaf befallning att kasta loss vårt storsegel. Det slog ett par ögont blick för vinden, skotades pa År an och fyll-. des af den friska brisen. Genast sköt vår snälla Necken fart och klöf den mötande ström: men med fräsande fröjd, såsom det heter i den gamla Vermlandspolskan. Utloppet från kanalen mellan Rhodosön och gamla Kairo är utmärkt vackert. På öns sös dra ända ligga dessa sköna palatser och trädgårdar, som äro skapade af Abbas Pascha och hvilka jag här ofvan omnämt. Midtemot ligga de gråa husen i gamla Kairo uti en bes haglig oordning bland palmer och acacier, uti en pittoresk blandning. Soliman Paschas has rem, bygdt i nymodig österländsk stil, gör genom sin smakfulla. prydlighet ett angenämt afbrott mot den öfriga: staden. Ofvanför Rhodosön utbreder Nilen en majestätisk vattenspegel, så länge floden ännu efter öfversvämningen är hög nog att dölja de talrika bankarne i sin midt. Den friska; nordliga vinden. rörde bär upp verkliga vågor och lät oss flyga fram Aer en oförmodad hastighet mot den temligen strida strömmen: Det var en liflig scen. En mängd andra nils båtar drogo fördel af den gynnande brisen och bredde ut sina spetsiga galersegel, likt oerhörda vingar, styrande samma kurs som vi. Mellan gamla Kairo och Gizah, på flodens andra strand, gingo talrika färjbåtar fram och tillbaka, med åsnor, menniskor och knäböjda kameler tätt packade om hvarandra. En och annan båt, lastad med sten eller med säd och: ämnande sig till Bulak, dref utan segel isned riktning med strömmen utföre. Andra båtor, lastade med höga stackar af kamelfoder, hade måst lägga till vid närmaste strand, emedan deras last erbjöd för mycket vindfång, så att de under den starka vinden icke kunde följa med strömmen på sin väg utföre floden. Denna vår första segling på den heliga Nilen var oändligen. behaglig. Vinden saktade småningom sin första nog ostadiga häftighet och öfvergick till en jemn och god bris, som ändock. förde oss temligen snabbt förbi stränI dernas talrika byar i deras lundar af svajande palmer; omvexlande med bördiga fölf. Solen sjönk mot horisonten. Vinden stillnade allt mer. Slutligen försvann det glödande klotet bakom pyramiderna i libyska öknens sand, brytande sina sista strålar mot. Mokattams kedja på andra sidan om den -redan iskymning försänkta dalen. Huru herrlig är icke denna söderns korta skymningl Aftonhimmeln brinner vid vestra horisonten i glödande glans. Det praktfullaste färgspel skiftar oupphörligt i den klara ethern. Under några ögonblick visar sig en nyans af grönt, genomskinligt och skärt, en af dessa solnedgångars skönaste egendomligheter. Öfver Nildalen ligger utbredt ett rosenskimmer, som återspeglas af den mäktiga floden och som kastar öfver sjelfva byarnes elände och smuts en försonande slöja. Med en sådan solnedgång och skymning ändades vår första dag på Nilens Den klara: bakgrunden i vester, mot hvilken den långa raden af pyramider aftecknade sina mörka, kolossala trekanter, förhöjde ännu mer deras dystra storhet. Skymningen föll allt djupare och himlen mörknade hastigt. Den enastjernan tändes efter den andra och lyste med en för oss ovan styrka och glans. Öfver Mokattam syntes en guldglänsande strimma, och snart höjde fullmånen sin klara skifva öfver bergets stela kam. Luften var mild och rere Vi sutto länge qvar på det upphöjda akterdäcket, njutande af den sköna qvällen. Det är dylika stunder som försona den: rc sande med detta pestens land, med alla dess landsplågor af smuts och dam, af retsamma flugor och annan ännu. äckligare ohyra, af halfvilda hundar och efterhängsna, pockande tiggare, Klimatets obeskrifliga ljufhet under sådana timmar breder glömskans täcke öfver landets många olägenheter; hvilka med sin ledsamma verklighet vid andra tillfällen oroa och plåga den resande. Straxt efter solens nedgång hade vinden nö stan dött bort och endast sakta gledo vifram på flodens af månen försilfrade yta. I byarne på stränderna sågos vänliga ljus, och ljudet af darabukah 1) och zummarah 2) ackompanjerande arabiska sånger når våra öron från en krets af araber, som lägrat sig på stranden kring en muntert flammande eld, underhållen med torra stjelkar af Durrahvs Slutligen blefvo aftonens sista flägtar för svaga att fylla våra segel. Vi stannade då för natten vid Tårah, några engelska mil från gamla Kairo. Vid Tirah och Masarah, något längre upp vid floden; finnas de ryktbara stenbrotten i Mokattam, hvilka redan voro bör gagnade i de äldsta tider; och hvarifrån en del: sten till pyramidernas byggande är tagen: Följande morgonen var detlugnt. Besättningen bogserade Necken med ett långt tåg i land under -taktmessiga rop: Aya Mohåmmed, O da Mohåmmed,. På förmiddagen sprang brisen åter upp, och vi gjorde god fart förbi -Bedreschån och Mitrahbenny, hvilka byar ligga på det fordna Memphis plats. Pyramiderna vid Sackåra och Daschor lemnade vi snart bakom oss. Dagen-derpå sågo vi den såkallade falska pyramiden; som betydligt !) Darabukah är ett slags trattformig trumma af bränd lera. Öfver den vidare mynningen är en hinna spänd; den smalare öppningen är fri. 2) Zummarah är ett slags dubbelklarinett med tvänne rör och två särskilta munstycken söm samtidigt begagnas. : VT NT