Aftonbladet – 15 april 1858, sida 3

Ett godt anseend2 är, som min vördnadsvärde far brukade säga — Bahl afbröt Roderick; nog känna vi hvarandra i detta fall. Allt hvad jag önskar är att ni talar rent ut — säger mig allt hvad ni vet — allt hvad ni fruktar oe visar mig från hvilket håll faran hotar; jag skall nog sjelf sedan skaffa hjelp derför. Och blifva utskrattad för allt mitt besvär,, sade mr Ellsgood. Nej. Lofvar ni då att lägga band på er häftighet? Ja, ganska säkert. Nåvälp, sade juristen, som snarare syntes road än besvärad af sitt uppdrag. För en gång skall jag säga ut min mening helt uppriktigt, men kom ihåg att det alldeles icke får gälla som en regel för framtiden. Roderick Hastings, ni är med all er list, djerfhet och fintlighet föga bättre än en narr. Ni lyckades att vinna — genom hvad medel lemnar jag derhän — en vacker, rik, stolt och högättad maka. I stället att för henne dölja era dårskaper, som hvar och en man med något omdöme söker göra, har ni öppet proklamerat dem, och viss på hennes kpdom, som ni trott, har ni behandlat henne med förakt — vårdslösat och förolämpat henne i ett fall der qvinnor äro ytterst ömtåliga — jag menar hennes kärlek till er. Är ni nog dåraktig att tro er ostraffad fortgå på en sådan väg? En verklig qvinna — då hon en gång uppbjuder alla sina krafter att hämnas, öfverträftar juristen i list, presten i ihärdighet, och båda kunna dock gå långt i hat. Sir Gilberts fideikommissbref fins ännu qvar. Jag är alldeles säker på det, och jag misstänker att det är i er hustrus händer. Förbannelse öfver hennes mumlade den ursinnige mannen,