Aftonbladet – 14 april 1858, sida 3

Det fins någonting som heter falska nycklar, upplyste mr Wield. Kyrkoherden såg ytterligt förfärad ut. Om vi bara. kunna få honom fast med detsammap, fortfor den förre, så blir det lätt att öfverbevisa honom Kan ni fullkomligt lita på er kamrat? På Jim? upprepade mr Wield förvånad; ja, lika säkert som på mig sjelf. Några timmar senare voro de båda polismännen, väl beväpnade, gömda i sakristian i Crowshalls kyrka. Ett svagt knarrande hördes efter en stund, liksom af en dörr, som svängde sig tungt på rostiga gångjern. ; Rör er icke, hviskade mr Wield, såvida ert lif är er kärt; de äro i kyr an. s Varsamma steg hördes, och en skugga skymtade ett par gånger öfver: kyrkgången. DSet är tvån, fortfor den förre. Bender hade rätt. Slugt uttänkt, på min ära, tillade ban då han hörde dörren till grafven öppnas. Falska nycklar. Efter några minuter smögo de båda polismännen sig ut ur sakristian fram i koret, i hvars midt en afde första abboterna hade sin graf. De lyssnade och hörde tydligt hur en kista skrufvades upp: : Mr Wield besihnade sig ett ögonblick på bästa sättet att bemäktiga sig helgerånarne utan blodsutgjutelse, hvilket han hade lofvat doktor Gore att; om möjligt undvika, Det var en sak som förvirrade honom — hur hade de kommit in uti kyrkan? Hvarje dörr var stängd. Nu vet jag, sade han. Fatta ni posto vid vestra dörren, jag skall bevaka den östra, De kunna icke undgå oss. Knapt bade de intagit sina platser, då en figur, så omhöljd.af.en mörk kappa, att man ej ens kunde se om det var en karl eller ett