Aftonbladet – 14 april 1858, sida 3

j varande vår, då egendomen skulle tillträdas, lyckas anskaffa en fullt skicklig förvaltare för detta stora jordbruk, och dertillj d. v. s. till inspektor, under nu ingångna och kanske nästkomrhande år, men i ingen annan egenskap, lärer hr Nissen vara antagen, hvarjemte en af styrelsens närboende ledamöter lärer åtagit sig att hafva högsta tillsynen öfver egendomens skötsel. Det är ett misstag att, såsom Skåningen antyder, en viss utpekad person skulle hafva erhållit förhoppning om föreståndareplatsen. Tvärtom -— och interimsstyrelsens ledamöter hafva deraf icke gjort någon hemlighet — ansåg denna styrelse sig vid sitt första sammanträde böra, på grund af vissa gängse rykten, förklara denne person, att han i nämde hänseende hade ingenting att vänta. Sådant är i korthet innehållet af de begge artiklarne, synnerligast den senast införda, De utmärka sig genom oriktighet i afseende på fakta, genom klander af en regeringsåtgärd, hvilken i insändarens tanke varit ganska välbetänkt, och genom anspelningar på interimsstyrelsens oförmåga, innan densamma ännu vidtagit en enda åtgärd, hvarefter den kan bedömas. Det är möjligt, att interimsstyrelsens ledamöter sakna egenskaper, hvilka man hos dem kunde önska, men insändaren och många med honom hysa dock den förhoppning, att de ej genom tidningsgnatet skola låta sig förtröttas, att med samma nit som hittills sträfva för ett så vigtigt mål som en ändamålsenlig organisation af det blifvande landtbruksinstitutet, emedan, om desse herrar afsäga sig sina lönlösa och föga tacksamma befattningar, insändaren i sanning betviflar att en lämpligare styrelse skulle kunna i orten tillvägabringas. Ofvanstående uppsats, hvilken påtagligen flutit ur en penna som stått under interimsstyrelsens förfogande, är hufvudsakligen riktad mot den artikel, som Skåningen hade insändt. Emedan vi förmoda, att han icke underlåter att i sinom tid sjelf. besvara hvad honom vidkommer; så anse vi oss blott böra upptaga hvad emot vår uppsats blifvit anfördt. Lika med ins. anse vi det ganska ändamålsenligt, till och med absolut nödvändigt. att interimsstyrelsen satt sig i beröring med och inhämtar råd af sådana personer, som gjort landtbruksvetenskapen med hvad dertill hörer till sitt hufvudstudium. Befogenheten af vår anmärkning mot den kongl. skrifvelsens brister och otillräckligheten af föreskrifter, huru styrelsen skulle utföra sitt organisationskall, har styrelsen emellertid genom sin ofvan omförmälda åtgärd faktiskt erkänt. Vi hålla vidare interimsstyrelsen räkning för dess kloka åtgärd, att särskilt tillkalla den erfarne landtbruksskoleföreståndaren hr Hjalmar Nathorst för upplysningars meådelande. Deremot äro vi af motsatt, tanke med ins. i afseende på likheten mellan interimsstyrelsens för Alnarpsinstitutet sammansättning och den komite, som nedsattes 1841 för organisationen af institutet på Ultuna. Den förra består, och skall äfven framgent bestå (såvida ingen förändring i föreskriften derom meddelas), af fastighetsinnehafvaren; den senare bestod af kunnige jordbrukaren. I dessa qvalifikationer ligger en väsentlig olikhet. Ganska många kunna vara det förra utan att derföre vara det senare; ja man kan vara en kunnig jordbrukare utan att ens innehafva någon fastighet hvarken på landet eller i stad. Detta förbisågs alldeles af regeringen, äfvensom af den, som uppgjorde förslag till Jedamöter 1 interimsstyrelsen. Vidare torde vi böra upplysa ins. dels derom, att i Ultunakomiten insattes genast en allmänt erkänd vetenskapsman, och dels derom, att nämde komite ständigt hade att påräkna den utsedde föreståndarens för institutet, professor Arrhenii råd och nitiska biträde. Särdeles pikant är ins:s uppgift om sättet hvarpå det kuriösa förslaget tillintetgjordes, som afsåg att på det blifvande institutets bekostnad -förse landshöfdingen med en större areal af gårdens bästa jord för en sommarbostad. :Besynnerlig förefaller insändarens uppgift att nämde sommarbostad afprutades på grund af hr landshöfding v. Troils eget medgifvande Vid. dennes besök i: statsutskot-hn tet: Hvad vill det-säga? Det nu utgående arrendet. för Alnarp är anslaget landshöftingeh såsom: lön på stat; ä detta arrende, som äfven åf mstitutet framgent skall erläggas, skulle intet afdrag ske för de 20 å 40 tunnland — om vi ej missminna oss var arealen så stor — som landshöfdingen åstundade till sin sommarbostad; följaktligen minskades ju institutets årliga reveny med den afkomst, som nämde areal borde lemna; institutet skulle för en relatift mindre jordvidd, än förre arrendatorn innehaft, erlägga samma afgift som denne erlagt för det hela, och hr landshöfdingens Iöneinkomst skulle ju ökas med den frånskilda lottens afkastning? Kan det kallas att medgifva et afprutning å en förmån, hvartill man icke har den ringaste rättighet? Ty om arrendet af Alnarp kan ökas utöfver hvad det nu utgör, så skall detta belopp icke tillfalla landshöfdingen, utan staten. Derom gjorde ock kammarkollegium, som i frågan utlät sig, underd. erinran. Den närmaste anledningen till vår förmodan att landshöfding v. Troil icke var ijordbruk hemmastadd — en egenskap, som man för öfrigt icke eger. rättighet att af honom fordra — var att vi annars icke kunde förklara hvarföre den vid Orup befintliga landtbruksskolan, äfven sedan hr v. Troil blifvit landshöfding i länet, alltjemt fortfarit att vara den: erkändt sämsta i riket, änskönt äfven den åtnjuter ett betydligt, vid sista riksdag ytterligare förhöjdt anslag af staten. Det är möjligt att vi misstagit oss i den föreställningen, att då br landshöfdingen icke under flera år haft lust eller förmåga att införa en af behofvet så högt påkallad bättre ordning vid Orupskolan, så skulle lusten eller förmågan icke visa sig. större, när det blef fråga om att organisera detistor skala tilltagna landtbruksinstitutet. Det skall emellertid uppriktigt glädja NES Am ArfanRER I ntum od att rr då pri Fall man