Aftonbladet – 14 april 1858, sida 2

Palmstjerna; har derefter vid ytterligare 2:ne riksdagar fört landtmarskalksstafven och torde i denna sin egenskap samt såsom ledare af det redan 1848 under hr grefvens auspicier bildade och sedermera allt mer och mer utvidgade junkerpartiet kunna anses hafva genom sin mellankomst och sina fingervisningar bestämt de flesta -vigtiga beslut, som blifvit på riddarhuset fattade och hvilka åt detta hus gifvit den karakter det för närvarande eger. Grefve Hamiltons mäktiga beskydd och förord spårades i öfrigt redan i förra tider vid flera befordringar, nemligen vid friherre Carl Åkerhjelms utnämning till landshöfding i Örebro. Märkbarast torde likväl — efter! hvad man skrifver oss till från Östergötland — detta grefve Hamiltons inflytande häfva visat sig vid befordringarne inom nämde pro-t vins, der han säges hafva haft sitt finger med i alla på scnare åren skedda befordringar, äfven till sådana, platser, hvarmed landshöfdingen icke har att skaffa, såsom t. ex. läkareplatser och tillsättningen af regala pastorater. Så tillsattes för några år sedan såsom lasarettsläkare i Linköping — en plats, som är mycket eftersökt i anseende till dermed förenade temligen stora, fasta inkomster — den yngste och minst meriterade, men dertill förordad af grefve Hamilton framför en medsökande, som allmänt anses såsom den skickligaste praktiske läkare i hela Linköpingstrakter, men som lärer ha det felet att vara något för mycket frispråkig; af hvilken anledning han sedermera också blifvit förbigången till och med till en bataljonsläkarebeställning vid ett af lifgrenadierregementena. Vid bortgifvandet helt nyligen af Söderköpings regala pastorat, hvarå en bland stiftets riksdagsmän, lycklig predikant och för öfrigt meriterad genom teologisk lärdom och presterlig erfarenhet och som tillika egt nästan enhällig kallelse, hade de rättmätigaste anspråk och på höga löften grundade förhoppningar, -har denne måst vika för en grefve Hamiltons kandidat, en gammal skolkar! i Linköping, utan några utmärkande :egenskaper. Till pastor primarius här i hufvudstaden har, som bekant är, lektor Fallenius i Linköping, förut info mator för grefve Hamiltons brorsöner, erhållit de flesta rösterna, såsom det påstås i väsentlig mån till följd af det lifliga intresse; hvarmed hr f. d.-landtmarskalken och hans frände, öfverståthållaren grefve Hamilton omfattat hr Fallenii sak. Att han nämnes till platsen utan afseende derpå att hans medtäflare på förslaget äro sådana utmärktheter som Gumeelius och Wensjoe lärer väl ock redan vara afgjordt. Till Eksjö regala pastorat omtalar man likaledes en gr. Hamiltons kandidat: o.-s. v. I sin egen embetsutöfning har grefve H.i öfrigt gjort sig föga omtyckt och aktad inom länet; Efter hvad som förspörjes från alla båll har han tvärtom gjort sig känd såsom både overksam och utan drift, öfverlemnande åt landssekreterare och landskamrerare att sköta de löpande ärendena och förbehållande åt sig sjelf hufvudsakligen den politiska delen af embetet och hvad som kan anses nödigt för att främja höga vederbörandes intressen och framdraga sina skyddlingar. Af reformer känner man under hr grefvens tid egentligen ingen annan än inrättandet af en amaranterloge i Norrköping. Hans bortgång lärer således icke inom länet komma att beklagas. Så långt vår korrespondent. Vid den nyss tilländagångna riksdagen har grefve Hamilton, som bekant är, styrt alla val på riddarhuset, och man kan deraf lätt sluta till hvilka egenskaper han anser företrädesvis berättiga till förtroende och utmärkelse. Bevisen härför ligga uppenbara vid granskning af listorna till utskotten, särdeles de förstärkta, valet till bankofullmäktige, — grefve G. Lagerbjelke, hrr Bildt. och, Printzenskiöld, af hvilken ingendera veterligen haft den ringaste bekantskap med-bankoaffärer — ett val. som. -likväl ieke kunde tillvägabringas utan någon liten koncession i åfseende: på valet till fullmäktige i riksgäldskontoret m. m. Efter dessa föregåenden bör det icke förvåna, att de, som närmare känna hr -grefve Hamilton — oaktadt hans karakter såsom enskilt man i allo är den mest humana och aktningsvärda — hysa synnerliga farhågor för verkningarne af. hans inflytande såsom politisk person, då, han i så måtto kan blifva vida skadligare än favoriten under konung Carl Johans tid, grefve Brahe, som denne, äfven i politiken, handlade mera öppet och ridderligt och nästan åldrig blandade sig i något annat än vissa personliga frågor, hvaremot lagstiftningsärenden eller de större administrativa och ekonomiska afgjordes oberoende af favoritens råd. -Om man deremot ifrån riksdagarne känner grefve Hamilton rätt, så åtrår han säkert att blanda sig uti allt, som har någon politisk anstrykning, och går dervid helst den hemligaste och konstigaste vägen, döljande under likgiltighetens oskyldiga och oföränderliga mask en fint och väl hopspunnnen verksamhet för sina politiska ändamål. Möjligen kan man tycka att vi här, i afseende på grefve -Hamilton, varit nog öppenhjertiga och möjligen hänförda af någon politisk ensidighet, Men så är icke förhållandet. Vi hafva icke sagt annat, än hvad alla, som inom politikens område: gjort bekantskap med grefve Hamilton, måste säga, om de vilja vara fullt uppriktiga, äfven för den händelse, att de sjelfva åtnjuta eller vilja taga i ansptåk hans beskydd. Ingen skulle emellertid hellre än vi önska, att hr grefven efter sitt inträde i konseljen underginge någon fullständig metamorfos, ehuru vi för vär del icke kunna hysa de ringaste förhoppningar derom.