Aftonbladet – 14 april 1858, sida 2

plats, lade brefvet och en fyld börs på bordet, öppnade dörren och gick bort i den tjutande stormen och regnet, utan att säga ett enda ord mera. i Hon är tokig, mumlade Alan, då han blickade ut i mörkret efter henne; ,visst: är hon tokig. Men jag har gifvit mitt-löfte, och hända hvad som vill, skall jag hålla det. Följande morgon åkte han med forvagnen till Newark och derifrån med postvagnen till London. Therese hade flera gånger knackat på dörren till Mabels rum, utan att få något svar; slutligen var rigeln fråndragen och hon slapp in till sin matmor. Hon kastade en forskande blick kring rummet; allt tycktes dock vara på sin vanliga plats; klädningen sedan föregående middagen låg just så som: då hon hjelpt till vid dess aftagande, vårdslöst kastad öfver en stol. Bevars, mylady! sade hon, hvad ni sofver tungt. Ja, ibland. Ni riktigt skrämde oss i går afton. Gjorde jag det? Hade ej min husbonde fruktat att oroa sina gäster, skulle han låtit uppbryta dörren. Han fruktade att ni blifvit — Död ? frågade Mabel lugnt. Nej, mylady; Gud bevars för en sådan olycka! svarade hycklerskan; att ni blifvit sjuk. Jag har aldrig förr sett honom så ond — så orolig, skulle jag säga.n Det är nog, sade hennes matmor, som förvissat sig.om allt hvad hon önskade veta, att nemligen Roderick sökt komma in i hennes rum under hennes frånvaro. ; Jag slutar sjelf min kladsel. . vo Flickan ville gerna vidare påyrka sin hjelp, men det låg någonting i Mabals blick, då hon pekade åt dörren, som hon icke vågade trotsa,