Som vi nämt, var det natt, då Mabel och hennes make kommo till herregården. Mrs Tidge, den nya hushållerskan, neg djupt, och frågade om hon finge föra henne till sitt rum. Icke dettan, sade hennes matmor rysande då hon stannade utanför dörren till sir Harrys dödsrum; mitt rum är i norra flygeln. Ja, mylady, stammade mrs Tidge; men min husbonde har gifvit befallning att det rummet skulle sättas i ordning för gäster. Jag försäkrar mylady, att jag sökt göra så godt jag förstått; det är icke mitt fel. Har han sagt för hvem det är ämnadt? För öfverste och mrs Montressor, mylady. Vid de väntade gästernas namn flög en Iätt rodnad öfver Mabels bleka drag, och hennes läpp kröktes af ett förkrossande uttryck af vrede och förakt. Utan att vidare yttra ett enda ord gaf hon sin kammarjungfru Therese ett tecken att taga ljuset ur den talandes hand och vända sina steg till sitt fordna rum. Detta: rum hade blifvit smakfullt anordnadt. En antik silfvertoilett, ett fideikommiss inom familjen, stod i ett hörn; i det motsvarande var en dörr till en korridor, hvarigenom det stod i samband med de rum Roderick begagnader a Hon tog ljuset från bordet och granskade rummets anordningar, hvarefter hon satte sig i en hvilstol vid elden. ij Behagar mylady taga några förfriskningar ?2 frågade kammarjungfrun. Nej. Skall jag gå och skafta upp sakerna? Som: tu vill Qvinnan lemnade rummet för att meddela Roderick sin matmors hastigt påkomna vurmp, som hon kallade det. Detta är således det mottagande han beredt mig uti mitt barndomshem — detta bem