Aftonbladet – 13 april 1858, sida 2

Så långt Economist. Hvad i ofvananförda artikel blifvit sagdt om England eger tyvärr sin fulla tillämplighet äfven på svenska förhållanden. Äfven hos oss hafva statsutgifterna i en förvånande grad och mest på de senaste tiderna under den djupaste fred ökats. Äfven inom vår lagstiftning har man börjat taga för sed att i anslagsfrågor gå regeringen i förväg och ofta bevilja vida utöfver hvad af densamma blifvit föreslaget. Makten att fritt förfoga öfver folkets penningar har af rikets ständer blifvit på ett högst obetänksamt sätt missbrukad; och på samma gång man visat en lika klenmodig som onödig ketänklighet i fråga om vissa lagreformer, hvarigenom en utsigt kunnat öppnas att höja nationens sedliga och materiella kraft och sålunda stärka dess förmåga att bära skattebördor, har man å andra sidan ådagalagt det djerfvaste mod, den mest obesvärade bekymmerslöshet, då det icke gält någonting annat än vatt bortvotera millioner. Det kan visserligen icke förnekas, att i bredd med civilisationens stigande utveckling samhällsbehofven äfven nödvändigt måste stiga. Men detta gäller: och bör gälla endast om de verkliga samhällsbehofven, om de utgifter, hvilka från samhällets egen synpunkt, i det allmännas ätt förstådda intresse, visat sig vara af ett sant, ett oeftergifligt behof påkallade. Det gäller icke, och borde icke gälla om sådana statsanslag, hvilka endast i en ganska härledd mening kunna få namn af allmänna behof. men. deremot på ett temligen direkt sätt afs en fördel för klasser, lokalintressen, individer. De rika tillgångar, som under de senare åren genom en betydligt ökad tullinkomst och en mångdubblad bränvinsskatt blifvit beredda, hafva icke användts till mera genomgripande skattelindringar, eller: till sträfvanden, att i större skala uppodla de öde fälten inom Sverges vildmarker och de ännu hemskare tomheterna inom de mest vanvårdades bland det uppväxande, slägtet; utan man tyckes ej ha velat betrakta denna plötsligt upprinnande inkomstkälla annorlunda än såsom en för de enskilta intressenas vinstbegär till sköfling fritt upplåten allmänning. Den närmast föregående generationen hjelpte sig fram med de då för handen varande tillgångar. Man begick visserligen äfven då många misstag, mycket misshushållning, men man hade likväl icke ännu haft tillfälle att kunna utbilda sig i konsten att drifva spekulation med statsmedel. och, att, när äfyen de rikaste till ångar befunnits otillräckliga att kunna tillfredsställa denna feberaktiga hunger, tillgripa den hittills obegagnade utvägen att belasta riket med utländsk: gäld; och-detta just under den mest ofördelaktiga konjunktur. ; Bodens All a Ätitndrsrns NES RSK