Aftonbladet – 12 april 1858, sida 3

den tredje och förklarar, att de politiska flyktingarne slutligen skoa nödga England att till främmande suveräners skydd tillgripa medel, som under 40 års tid icke behöft anlitas till förmån för inhemska myndigheter. och instiitutioner. Skriften lärer komma att åtalas, iehuru den icke innehåller något försvar för I mordförsöket mot franske kejsaren, som dock benämnes ?a living lie? (en lefvande lögn). I en ny artikel angriper samma tidning åter den ostindiska billen, hvilken förklaras vara en reform blott till namnet, under det att den i verkligheten. låter allt förblifva vid det gamla och särskilt bibehåller tvådelningen i administrationen, hvarigenom det såsom förr blir omöjligt att göra någon ansvarig för begångna misstag. Den nyligen från Neapel till England återkomne maskinisten på Cagliari?, Watt, befinner sig under läkarevård. Hans kroppstillstånd tyckes vara godt, men hans förstånd har blifvit rubbadt. Han har intet minne af sin frigifning ur Neapels fängelse, utan anser de honom besökande läkarne vara neapolitanska spioner. Man hoppas dock, att han genom sorgfällig vård skall kunna blifva återstäld. HOLLAND. De senaste underrättelserna från kolonierna i det holländska Indien innehålla en episod om en ätventyrare vid namn Wilson, hvilken för någon tid tillbaka befästat sig på Boekit Batoe på sultanens af Saik område. På grund af ett fördrag begärde sultanen hjelp af holländska myndigheterna. Då de holländska soldaterna nalkades, öfvergaf Wilson sin usurperade besittning, sedan han med eld och svärd sköflat Boekit Batoe. I December sistlidet år hade han emellertid anlagt ett nytt fäste åt sig på ön Klapa Pati, hvilken likaledes tillhörde sultanens af Saik område, och engelska flaggan svajade från fästets murar. Skatt upptogs af öns invånare. Befälet i fästningen fördes af en hr Carnie, hr Wilsons välbestälde guvernör, och besättningen bestod af 8 europeer, 25 boegineser och lika många kineser. Sultanen vände sig åter till holländska myndigheterna. Ett holländskt örlogsfartyg begaf sig följaktligen till Klapa Pati och fordrade att engelska flaggan skulle nedtagas och fästet raseras. Den lemnade betänketiden löper till ända och man bereder sig i fästet på att försvara sig; då infinner sig hr Wilson personligen, uppgifver sig vara engelsk köpman, anmärker att han står under engelskt beskydd, och företer ett dokument, hvarigenom sultanen skulle hafva öfverlåtit ön åt honom. Men holländarne, som anse dokumentet falskt, låta sig ej bekomma, utan besätta genast utan motstind fästet, hvilket de rasera, samt taga de der befintliga förråden tillsvidare i beslag. PORTUGAL. Enligt underrättelser från Lissabon skulle hertigen och hertiginnan af Terceira, markis Ficueho och flera andra personer af hög rang i början af innevarande månad begifva sig till Berlin, för att afhemta den blifvande drottningen af Portugal. Vigseln pr procura, hvarvid konungen skall representeras af brudens broder, prinsen af Hohenzollern-Sigmaringen, skall försiggå den 29 dennes. Drottningen af Portugal skall derefter öfver England begifva sig till Lissabon. ITALIEN. Processen mot insurgenterna uti Livorno hade afslutats; 8 af de anklagade blefvo dömde till döden och 11 till tvångsarbete. Fem af de sistnämde äro sardinska undersåter. Från Neapel ingår underrättelse, att nya jordbäfningar hemsökt provinsen Basilicata och furstendömet Salerno samt der anstält stora förödelser. Senast hade köpingen Sapri fått flera hus totalt förstörde. Angfartyget Cagliaris kapten och besättning hade blifvit hemsända till Genua. RYSSLAND. Petersburgerkabinettet har aflåtit en cirkulardepesch till Rysslands diplomatiska representanter, beträffande sultanens kristna undersåters förhållanden. Ryska regeringen uttalar deruti den åsigten, att nämde angelägenhet bör dragas inför den nya pariserkonferensens forum. TURKIET. Enligt underrättelser från Herzegovina hade de till Kleck anlände turkiska trupperna slagit läger nära Stolacz. Vid Kuczko hade koncentrerats en styrka af 6000 man irreguliera trupper. Rajahs hade ej velat åtlyda sin anförare Vukalowich, och någon sammandrabbning hade ännu icke inträffat. Äfven montenegrinerna hade förhållit sig stilla inom sina gränser. Från Damaskus berättas följande om den fientlighet, som egt rum mellan Omer pascha och araberna vid den turkiske paschans intåg uti staden. Omer hade reqvirerat proviant för sin här, samt lofvat med klingande mynt betala hvad som erhölls. Stadens derier frågade ej efter generalens reqvisition. Då Omer pascha genom en officer och några ryttare förnyade sin begäran, emottogos hans utskickade af beväpnade araber, som gåfvo eld på de ankommande. Omer pascha förlorade då tålamodet samt lät en kanon spela på arabhopen, hvarvid 400 man blefvo nedskjutne och 50 tillfångatogos. Omer pascha har blifvit skarpt klandrad för denna stränga behandino.