Aftonbladet – 12 april 1858, sida 3

Peter Quince, byns skolmästare, som gift sig med den förra mrs Bunces nigce, Nicholas Pim, åtskilliga förpaktare, byns slagtare och den lille värden på värdshuset sutto som vanligt i förmaket, på ofvannämda ställe, språkande om marknaden och andra ortens angelägenheter, då Jakob Bantem hastigt inkom i rummet. Juristens skrifvare var en trägen gäst på värdshuset, dit han åtminstone hvarje söndag i regn eller solsken vandrade från Newark, för att tillbringa dagen med sin gamla vän Patience, som vanligen satt i skänkrummet. Då skrifvaren kom in, smög sig liksom en skugga af missnöje öfver Michael Bunces ansigte, medan ett tvetydigt leende hvilade öfver skolmästarens, hvilken, då han gift sig med miss Jane, naturligtvis hade antagit all hennes misstänksamhet och bitterhet. Jag finner det besynnerligt att icke Bantem bor här,, anmärkte han halfhviskande till gamle Nicholas; det skulle vara trefligare för honom, eller hur tycker ni? Jag kan ej finna det, då hans kontor är i Newark, sade Amen Corners efterträdare. Men han är ju alltid här; han tillbringar sitt halfva lif här i skänkrummet. Allt detta var galla och malört för stackars Michael. Ej att han var svartsjuk — dertill hade han alltför god tanke om sin hustru, men hur det nu var, så kände han sig illa till mods och frågade sin gäst i kärf ton: hvad som förde honom tillbaka så snart ? Så snart! upprepade skrifvaren förvånad; det är ju två hela dagar sedan jag var här. Man skulle kunna tro att ni ej såg mig gerna. Värden yttrade endast ett oartikuleradt pDHm! som ingaf Jacob mycken undran, om Tr skulle anses såsom medgifvande eller cke. Nåväll sade den senare, sedan han förväfves sökt utfundera hur han skulle anse aken; detta är sannerligen ett kallt emot