Aftonbladet – 12 april 1858, sida 3

Hans nye betjent,, hviskade mr Wield; hban är en af mina agenter. Ehuru öfvertygad juristen redan förut var om hans skicklighet, kunde han ej annat än förvåna sig öfver huru det varit honom möjligt att förblinda Roderick Hastings. SJETTE KAPITLET. Allt förtal Bör qväfvas i sin början, annars snart Det växer till i styrka och till slut Besegrar sjelfva sanningen — Sir W. Davenant. Blott få förändringar hade inträffat i den stilla byn Crowshall, sedan hjelten i vår berättelse lemnade den. Herregården stod alltjemt öde; godsets underhafvande fortforo att knota öfver advokaten Colleys prejerier — en ständigt upprepad klagan, som den värde agenten fördrog med filosofisk likgiltighet, blott de betalade sina räntor punktligt, den enda säk för hvilken han intresserade sig. Hvarje vert lada höll han uppbörd på Den uppgående solen, och ve den försumlige betalaren! Klagan öfver felslagen skörd, skador förorsakade af det ymniga villebrådet, farsot bland kreaturen, gjorde samma intryck på honom som den lilla lärkans sång på höken, som redan sväfvar öfver sitt rof. Bland godsets skattskyldiga var ingen ordentligare än Nan Willis. Ehuru den gamla qvinnan tynade bort af brist, afslog hon ihärdigt hvarje anbud om hjelp af den son, för hvilken hon så förskräokligt syndat, och satte en ära uti att regelbundet erlägga räntan för sin lilla bostad. Då Roderick nekat att erkänna henne som sin mor, hade han djupt sårat hennes moderliga ömhet. Han skall behöfva mig ännu en gång, mumlade hon ofta för sig sjelf; men den hand, som upphöjt honom, skall icke hejda hans fall, Och med detta beslut lefde hon, i stillhet afvaktande händelsernas gång. Hon satte sin hit till: tiden, denna långsamma, men säkra hämnare på ett otacksamt hjerta,