Aftonbladet – 10 april 1858, sida 3

synnerligen blyg för att visa sin förvåning öfver sina europeiska gästers klädedrägt och anletsdrag, och köpmännen inbjuda en i sina bodar meden artighet, som I bevisar, att de icke befara, att man skall begagna jsig af segrarens rätt att taga för sig, annat än för i penningar. Deras böjelse för oförskämdhet har dock fullkomligt gifvit med sig. Hvarken i ord eller åtbörd märker man ringaste skymt till fientlighet eller ens motvilja. Jag har sett två personer högst förskrämda vid förebråelsen för det att de begagnat ordet Fan quein (utländsk djefvul); men jag tror, att de begagnade uttrycket i all menlöshet, emedan de aldrig hört oss benämnas på annat sätt. Jag vill icke påstå, att man bör försumma att vara försigtig, emedan detta skulle åter väcka till lif förhoppningar, som nu gått i qvaf, och emedan en wuraktlåten försigtighet vid Ningpo under förra kriget var. nira deran att medföra vår undergång; men så långt äro kinesarne ifrån tanken på att söka återeröfra stoden, att jag tror, att tio kinesare icke så länge de hafva Kanton inom synhåll skulle våga taga till käppen mot en enda engelsk eller fransk soldat eller sjöman. Endast på Triumftågsgatan har affärslifvet icke, såsom på alla andra håll, åter kommit i sin förra fart. Denna gata låg nästan helt och hållet i linien för Phlegetons eld, och den lägre delen af densamma led betydlig skada. Kinesarne äro sysselsatta att bortskaffa grushögarne samt att återuppbygga sina uppbrunna hus, men handelsbodarne i grannskapet af skattkammaren, hvilka blefvo oskadade, hållas fortfarande envist stängda. Mot den stora vestra förstaden, hvars gator och handelsbodar äro nästan jemngoda med dem i sjelfva staden, riktades ej ett enda skott, och affärerna äro der i lika liflig gång som förut. Kantons kommersiella förhållanden hafva blifvit uppskattade mycket för högt. Vi hafva trott, att det låg någon gnista af sanning i kinesarnes svulstiga skryt. Kanton är pråligt och folkrikt, det är alltsammans. I andra afseenden är det en ganska vanlig kinesisk stad. Den har en mängd tempel, och Konfutses tempel samt de femhundra gudarnes tempel äro bra i sitt slag, men de flesta öfriga äro förfallna och ruckliga. De nio historiernas pagod befinner sig i ett så förfallet skick, att generalen härom dagen förbjöd alla försök att klättra uppför dess bristfälliga trappor. Major Tuard, hvars lyckade stormningar tyckas hafva ingifvit honom en vurm för att klättra, hade dessförinnan vågat sin nacke vid försöket att krafla sig upp ipagoden. Icke förty yfves Kantonbefolkningen öfver densamma. Kinesarne hafva skrutit öfyer pagoden, emedan utländningarne ej kunnat komma honom nog nära, för att se, hvilken eländig ruin den är. Hvad skall man tänka om ett folk, som ej vårdar sig om att kosta på några dollars för att rädda sina minnesmärken fråd att multna ner? Då generalen och hans folk ankommo till pagoden, såg den ut som om den icke varit öppnad på 20 år. Jag har redan talat om den stora förödelsens hemvist, tartargeneralens yamun. Hundratals kulis hålla nu som bäst på med att klistra upp papper, att tvätta och feja, timmermän äro sysselsatta med att reparera, och, såsom jag tror, äfven målare med att stryka öfver pagoden. Man hoppas, att när buskarne blifvit borthuggna, tak och golf lagade, flädermössen bortjagade och luften renad, skall pagoden kunna tjena till goda baracker, äfvensom att den kringliggande terrängen skall blifva. ett — såsom jag i min menlöshet efter kinesarnes uppgifter beskref den — ypperligt fältläger för de engelska soldaterna. Huru olika är ej kinesernas lefnadssätt i verkligheten mot de föreställningar man i England gör sig om den orientaliska prakten! De löjliga mandarinerna bo i hus, uti hvilka en engelsk gentleman skulle skäm mas att inhysa sin inspektor, och de bestå sin uppvaktning bostäder, som en engelsk farmer icke skulle anse goda nog åt korna. Orsaken, hvarföre de låta sina vidsträckta yamuns förfalla, är, såsom man uppgifvit, att de sällan innehafva sina embeten längre än tre år; deras yppighet består derföre i pelsverk, broderade rockar, spiror af serpentin, stora stolstäcken af siden och dylika lösörepersedlar. Jag fann ett mycket rörligare lif i Pah-Kweis yamun, än då jag lemnade den. Jag skall aldrig förgäta intrycket af vår första natt på detta ställe, då vi plötsligen vid solnedgången lemnades ensamna med 50 man i detta okända Babylon af ofantliga paviljonger, utan ljus, utan vägvisare eller kännedom i språket. Föreställen er, — 50 utländningar qvarlemnade i mörkret i Vauxhallträdgårdarne, två dagar efter det Kanton blifvit stormadt, och famlande omkring i Rotundan, Alhambra och butikerna på sidorna, för att finna sofplatser, der de kunde vara trygga för en nattlig öfverrumpling. Det var ej synnerligen lugnande, att då två ibland oss trefvade oss fram till Peh-Kweis bostad för att begära olja och talg, omkring hundra karlar, med Peh-Kwei och hans gäst tartargeneralen i spetsen, rusade emot oss och trängde ut oss genom den okrigiska manövern att med sina kroppar skuffa oss framför sig, innan vi kunde göra oss tillräckligt förstådda, för att erhålla ett skålpund ljus såsom priset för fred och lugn. Nu är förhållandet helt olika. Genom de öppna portarne till yamun komma och gå kinesare hoptals, Peh-Kweis kinesiska domstol och de ,tre kommissariernas (öfverste Holloway, kapten Martineau och hr Parkes) domstol äro aux petits soins. Tack vare triumvirernas energi, äro Kantons gator lika trygga för öfvervåld af europeerna, som gatorna i Paris äro för kinesiskt öfversitteri. Öfverste Holloways domstol handlägger alla mål mellan europeer och kinesare; då det för några dagar sedan begaf sig, att en kines befanns hafva orätt på sin sida, så skickades han öfver till Peh-Kwei tillika med en redogörelse för omäindigheterna i målet. Mandarinen blef så förtjust ver denna artighet, att han lät nära nog prygla ifvet ur den arme kinesen. Den nya domstolen har äfven inrättat en ny pois. Kapten Pym är Kantons öfverste Rowan. Han har under sitt befäl 100 soldater, beväpnade medj mggare och revolvers, och fransmännen hafva en särkilt kår af 30 man. Med den europeiska polisen står ett lika stort antal tartarer i förening. Fem engelska och två franska polisstationer hafva blifvit nrättade på lämpliga platser i staden och förstäder1a, och handelsbodarnes cgare kunna under europeiskt eskydd hoppas på en trygghet, som de förut aldrig sjort sig räkning på. ; Allt ordnade sig så lyckligt, att Peh-Kwei en dag kref till lord Elgin och komplimenterade honom på let högsta öfver det nuvarande tillståndet, samt påtod att vi nu voro så goda vänner, att det var allleles obehöfligt för css att hafva soldater i stadev. Denna artiga oförskämdhet besvarades genom en krifvelse, som Peh-Kwei ännu icke visat för någon, e ens för sina förtrognaste rådgifvare. I stället ör att utrymma staden, har generalen sett sig förunlåten att påminna tartargeneralen om öfverenskomnelsen, att tartarsoldaternas vapen skulle utlemnas. De kinesiska dignitärerna beredde sig på att inlåta ig i skriftvexling om detta ämne, att utse kommisier, att infordra rapporter och att hålla rådpläg