Kanton efter stormningen. (Ur ett bref från Times korrespondent.) Jag återvände till Canton den 21 Janvari, och fann der, att invånarnes i Hongkong rädsla och skygghet blifvit helt och hållet skingrad. Jag vandrade tvärtigenom hela staden med min koffert och mina chowehowkorgar sjelf utgörande mina fyra kulis enda eskort. Utåt de stora östra och vestra hufvudgatorna var det någonting sällsynt att få se en bod stängd, och den enda svårigheten för oss var att tränga oss fram genom folkhoparne. Folket var som bäst i farten med att stycka sina grisar och fiskar och att tillreda sin mat i allsköns affärsmessigt lugn (det säljes ett förunderligt stort förråd ofantliga fiskar, såsom karpar och rockor, på stadens gator). Dagdrifvarne spelade kinesiska hazardspel och uppstaplade sina penninghögar framför sig. Antiqvitetsbodarne, till ett otroligt stort antal, voro öfverfylda af besynnerliga antiqviteter, enligt senaste modet, samt lurade lättrogna löjtnanter på ett sätt, som Mencius icke skulle hafva gillat. Hopen är just ej Pre Re tre nt Korta Jonne nte omg bend