Aftonbladet – 10 april 1858, sida 3

(Insändb.) Det intresse, hvarmed försäkringsbolaget Skandia omfattas, är flerfaldigt. Den stora allmänheten nöjer sig med öfvertygelsen om bolagets förmåga att fullgöra de förbindelser, detsamma sig åtagit genom meddelade assuranser, och tryggar sig vid de af K. M:t för bolaget faststälda stadgar. Aktieegarne åter fordra att bolagets angelägenheter så handhafvas, att de, utöfver den vanliga räntan, må kunna påräkna någon framtida vinst, till ersättning för den ansvarighet och betalningsskyldighet de sig iklädt. Men ett icke mindre intresse är vid bolaget fästadt af alla dem, hvilka, lika med insändaren, lemnat lån mot hypotek af aktier i Skandiabolaget. Då på aktiekapitalet blifvit inbetalta allenast 10 procent och akticegarnes till bolaget utgifna förbindelse för öfriga nio tiondedelar icke kan göras gällande utaf annan än af bolagsstyrelsen för bolagets behof, så innefattar hvarje aktie säkerhet högst för en tiondedel af det belopp, hvarå densamma lyder, d. v. s. en aktie å 1000 rdr skulle i bästa fall gälla för 109 rdr, och en rsktie å 5000 rdr för allenast 500. rdr. Få torde äfven de vara, hvilka för större del af nominella aktiekapitalet antagit dessa aktier go.:a såsom pant. Men hos insändaren, likasom hos andra, hvilka bortlånat sina penningar, mindre i förtroende ti:l låntagarens person än till de hypotiserade aktierna, har uppstått tvifvel, om och i hvad mån dessa aktier innefatta den säkerhet, man i allmänhet tillerkänt desamma. Det är tydligt, att om bolaget något år, i stället för vinst, skulle få vidkännas större utbetalningar ä:som motsvaras af den dertill afsatta andel af inflytande premier, så måste skilnaden betäckas af andra tillgångar och, om sådana ej finnas, utaf gruandfonden eller af de 10 procent som på aktierna blifvit inbetalta, d. v. s. just af den tillgång, som skulle utgöra säkerhet för pantinnehafvaren. Att många brandskador, så inom som utom Jandet, hvilka inträffade år 1857, medförde högst betydliga utbetalningar för Skandia, är allmänt kändt: och eiter hvad som nu påstås, skall bolaget under samma år äfven af andra orsaker fått vidkännas icke obetydliga förluster. Vid förfrågningar hos vederhböra:de, som närmast omhänder hafva bolagets angelägenheter, huruvida berörde förhållande kunde verka till minskning i aktiernas värde, har nöjaktigt besked ej kunnat vinnas. De intet sägande — om ej hvarandra motsägande — yttranden man erhållit ar bolagets verkställande direktör hafva snarare ökat, än undanröjt farhågan. De förbehållsamma svaren, som nu tre månader efter 1857 års utgång ej kunna antagas KANTEN