Till lekverk ha vi ingen tid. Försåtlig är vår yttre frid. Vår uppgift är vår frihetsstrid; Om äfven vi i den må falla. Till hårda strider fram vi gå. På spel det högstas rätter stå, Och stridens timma snart kan slå. Förrädare är den som drömmer. Du arme, ljumme verskonstnär, Som, i din egen sång blott kär, Af dagens genius intet lär, Var nöjd, om man din dumhet glömmer. Det sköna är det tappra värdt. Ej den, som sjelfsjukt hopp blott närt, Men ej om lifvet kämpa lärt, Skall skönheten sin eldkyss gifva. Blott den, blott den, som rätt slår an Den sång, hvars sanning gripa kan Och gå med kraft från man til man, Blott den, blott den vår skald kan blifva. E.