Aftonbladet – 10 april 1858, sida 3

Kantonfioden utöfvar ett missgynsamt intiytande på våra förhållanden till det kinesiska folket. Hotstycke till Orsiniska ransakningen, Scenen är i franska pärskammaren, sittande till doms den 28 September 1840. Presidenten till en af de anklagade, grefve de Persigny, då adjutant hos prins NapoIcon: Ni landsteg ju, jemte Louis Bonaparte, den 8 Augusti på morgonen vid Vincereuxy i ändamål att med väpnad hand störta den genom 1830 års författning lagligen insatta regeringen öfver Frankrike? Persigny: Ja, min herre. Presidenten: När kaptenen vid grenadierkompaniet skulle inträda i kasernen, rusade ni fram för att döda honom? Persigny: Jag var ett stycke ifrån honom när han kom in. Jag var bredvid prinsen längst in på gården och jag rusade mot kaptenen för att hindra honom. Omlöjtnant Aladenize icke arresterat mig, skulle jag ha dödat honom. Presidenten: Det var således er afsigt att döda honom? 3 Persigny: Ja, min herre. Presidenten: Ni erkänner att ni hade för afsigt att döda honom. Men att på det sättet döda kallas lömnord. Persigny: Det var min mening att anfalla honom öppet, men icke som en lönmördare. Mitt gevär var laddadt, men jag anföll hönom med bajonetten. Presidenten: Men att, när man sjelf är omgifven af beväpnadt följe, anfalla en ensam man med geväret och bajonetten, det är ilagens ögon ett lönmord. Persigny: Jag har ingenting vidare att säga; jag har satt mitt hufvud på spel. Presidenten: Jag har gifvit er gerning dess rätta namn: ett försök till lönmord (une tentative dassassinat). Persigny blef icke guillotinerad han. Ludvig Filip lät honom sitta häktad någon tid. Lössläpt, fortfor han att arbeta på Louis Bonapartes upphöjelse, blef efter statskuppen senator och var senast franskt sändebud i London. (Ulustr. Tidning).