Aftonbladet – 10 april 1858, sida 3

Desse höge dignitärers kf måste vara högst ledsamt. Peh-Kwei är en. alltför stor man föratt göra någon ting. Han sitter hela dagen i en obeqväm stol med rätt uppstående ryggstöd, samt mottager några få rapporter och skrifver någon gång — eller, rättare sagdt, dikterar, ty hans handstil är oläslig — till kejsaren. Då en af tolkarne en vacker dag såg honom i derna förnämt obeqväma ställning, frågade han honom, om han mycket sysselsatte sig med-.läsning. . Han svarade: Nej; jag läser aldrig; mitt hjerta är tungt. Jag kan ej skratta åtromaner, och om jag läser goda böcker, somnar jag. Yeh beter sig ungefär på samma sätt om bord på Inflexible,, och det var helt naturligt, att engelsmän skulle falla på den tanken, att han behöfde böcker. Anbudet afslogs; men Yeh ären gudfruktig man och sade ingenting om romaner. Han svarade: Hvad skall jag göra med böcker? Alla böcker, som förtjena läsas, kan jag utantill Han citerade kalifen Omars ord, utan att någonsin hafva hört dennes namn nämnas. Han tillbringar sin tid med att bedja till Buddha och med spådomskonsten. Bland hans papper finnes öfverflöd på spådomstabeller. En af dem har till öfverskrift: Tabell till bestämmande af Kwangsi-upprorets slut. Kinesarne äro mycket gramse mot honom. Pe säga: Yeh är en narr; han skrifver icke: han strider icke; han är en dålig mandarin; han skär icke af några strupar. Men ehuru granskningen af hans statshandlingar och iakttagandet af hans dagliga vanor ådagalägga, att han saknar både lefnadsvett och omdöme, ja icke ens besitter en simpel kines sunda förstånd, är hans officiella rang så hög, att man sagt oss, att hans närvaro på Kantonfloden utöfvar ett missgynsamt inflytande på våra förhållanden till det kinesiska folket.