Aftonbladet – 10 april 1858, sida 3

betygelser med lika mycken hjertlighet till. baka. Medan saken stod på denna punkt, förflöto några veckor af deras lif vid guldgruforna vid Bathurst. (Forts.) nktidtasirkersnt Hvem skall föra våra runor?? Slut med gehörets poesi, All sedligt liknöjd versmani, Allt fifögt, nätt ordmakeri, ; Allt kallt beräknadt skrifbordsjoller! Som pappersblommor vid en föte, Som bihang till vår jul-diet, Blott så numera passar de Blott så man det till godo håller. Ej tiden stannar i sitt lopp. En högre skönhet vill gå opp. Och högre ställas skall vårt hopp, Än i de gamla, goda tider?, Då hjertat feberaktigt slog För hvarje suck, som rimmarn drog Ur lyrans strängar?, tills den dog Invid Guds tbron förstås omsider. Ja, tiden har bytt om natur. Den vill ej sitta mer i bur Och qväda evigt samma, hur Det är så ledsamt här i lifvet, Hur allt är lumpet, lågt och grått, Hur menskan fått en usel lott, Och trösten fås af sången blott, Och allt hvad mer derom är — skrifvet. Den nöjs ej längre med emfas, Med lekverk utaf rim och fras, Med bubblor, hvilka gå i kras För första flägt, som sanning andas. Allt sådant der den tvärt försmår, Deh sjelfva dikten knapt förstår; Fast fack, den. efter sanning trår, Om sent dess nya dag ock randas! En kamp begynt på lif och död, Att hvar och en må få sitt bröd Och frälsas ur förtryckets nöd; ; Och friheten må gifvas alla, dh