Aftonbladet – 8 april 1858, sida 3

Vissa sig ätt kullens föpp, som tjenade hönom till ledning, ännu var. synlig. . Han hade ströfvat omkring i skogen under mer än en timma utan. någon framgång, . då han: kom till några klippor, -som reste sina kala hjessor tjugo till trettio föt öfver de omgifvande träden. Vid någon naturrevolution hade en af dem störtat ned:och bildade ett hvalf af betydlig höjd. Som det var öppet åt båda hållen, kunde Jack, utan att behöfva våga sig alltför nära, förvissa sig om att ingen lefvande varelse -fans derinne. Hur mycket bättre skulle det icke varit att tillbringa: hatten :derstädes än i vårt tält; här trör.jag icke att;något regn kunde hafva inträngt. fo not Lockad af nyfikenheten, vågade hän sig in i hvalfvet och fann sin gissning besannad, ty hvalfvets botten var fullkomligt torr. Vid dess midt såg han han en askhög; der hade synbarligen varit en eld. upptänd. Käsin William känner inte till de bästa lägerplatserna, mumlade han för sig sjelf. Då han närmare : betraktade askhögen, såg han att den änhu rykte, och för att alldeles öfvertyga sig derom, lade han handen derpå; den var ännu varm. I Förskräckelse bemäktigade sig honom; denna obestämda fruktan, som snarare uppkommer genom en känsla af ödslighet, än genom närvaro af någon: bestämd. fara; han vände sig Bastigt om och började -skynda på sina:steg. Han hade. knapt. kommit ut my klipphyalfvet, förrän ett gällt skratt — alltför likt en mensklig rösty för att han skulle tviflä derpå — träffade hans öra. ; spe ghende förbyttes i,springande: Ha, Na, upprepades; ånYOs. 4... Ia I Förskräckel gar hotistn Vingår hvarje ögonblick fruktade han att få se en inföding