Aftonbladet – 8 april 1858, sida 3

modige publicisten: Den här ifrågavarande uppsatsen utgör ett ytterligare och Märkligt vittnesbörd i. dettå hänseende. Den bär titeln Finska: emigratio: nen i Sverge: och går ut på att klandria dem, som lemna Finland för att iSverge söka sig en verksamhetskrets samt dem;-som från Fint land: skrifva onv finska förhållanden någonting annat än hvad censuren skulle tillåta offentiggöras i Fihland: Särdeles bittert. klandrar hr Snellman -Aftonbladets-korrespondent ib Hel: singfors. Såsom Beteeknande för hr Snell: mäns åsigter i afseende på en dylik verksam: het, kan anföras, att han anser: det samvetslöst att franska pennor äro verksamma uti dei engelska ocH tyska. pressen och dervid skrifva annorlunda och mera-än de kunna skrifva der hemma; ;han sätter ifråga, livad som kan :berättiga dem att på sådant sätt eludera sitt lands lagar; ätt lefva under en lag, skrifvd under en annan?. Hr Snellman. framdrager till. granskning nå: graaf de personer, som öfverflyttat till Sverge, och kritiserar deraås motiver för och deras förhållande efter öfverflyttningen. Han nämner först -kongl. bibliotekarien Arwidsson, i afseende på hvilken han låter förstå att de polis tiska anledningar, som förmådde honom att emigrera, voro af allt för obetydlig art; han egnar emellertid hr Arwidsson mycket beröm för hans fortfarande intresse för Finland och särskilt för den manliga sjelfbeherrskning. hvilken icke låtit undfalla sig ett enda bittert — icke ett enda klägande — nej icke ett enda ord -alls, som kunnat gifva ens skymt af ånledning att hämma ytttringarne i verk och gerning af hans outtröttliga fösterlandskärlekp; Om riksarkivarien Nordström talar hr Snellman redan ur en helt annan ton. Han förklarar, att huru utmärkta egenskaper hr Nordström har, så kan Finland icke klaga öfver förlusten af dem, för hvilka det sjelft icke utgör någon förlusty. Det heter vidare, att hr Nordström öfverkorsat alla anspråk på att Finländ skall erkänna sig stå i någon förbindelse hos honom, isynnerhet som hån efter öfverflyttningen till Sverge med ingenting påmint Finland om sin tillvaro, varit för. Finland: så--godt, som ; begrafven. -Derpå följa åtskilliga . kärnfulla allmänna reflexioner om rättigheten att lemna sitt labd, i hvilka bland annat yttras: Den, som icke känner andra behof än boskapens, må såsom denna söka det bästa betet. Derefter följa några häftiga utgjutelser mot en numera i: hufvudstaden såsom svensk undersåte bosatt -yngre litteratör från Finland, som hr Snellman uppgifver våra författare till broschyren Fennomani och Skandinavismp, som säges vara beskedlig, hvilket dock icke tyckes vara hr Snellmans egentliga mening, då han så häftigt angriper densamma; Slutligen finner man ett alldeles :omotiveradt utfall mot en student W., som öfverflyttat till Sverge, efter att för en ungdomligt politisk oförsigtighet ha sett sin framtid i Finland förstörd. Han skildrar på ett särdeles insidiöst sätt den krets af unga män vid universitetet; som hr W.skall ha tillhört, och insinuerar, attden saknat allt intresse både för vetenskapliga och nationella finska sträfvanden. Denna besynnerliga uppsats, om hvilken författaren sjelf antyder att. den är författad i ilska och vredesmod öfver deanmärkningar, i kampen mot makten och fördomarne så äl som gjorts i afseende på hans offentliga uppträdande i senare tider, har, såsom vi redan yttrat, väckt mycken-sensation i Finland och redan framkallat åtskilliga genmälen och protester. Först har professor Liljenstrand i en till Helsingfors: Tidningar insänd protest, uttryckt oviljan öfver utfallet mot hr Nordström och antydt det oriktiga uti att vilja behålla förmågorna qvar-i Finland genom att med svarta tecken stämpla en hvar, som vågar lemna landet,. Det-heter i denna protest bland annat: . Vår önskan är blott att genom dessa rader upps fylla en pligt mot en aktad landsman och -vördad lärare; hr riksarkivarien Joh. Jak. Nordström, son är en ibland dem, hvilkas motiver till afflyttning från landet Litteratärbladet ansettsig berättigadt attbe-Å: mönstra och beskugga. vårt försvar, men han är berättigad att at sinalandsmän fordra en protest emot tillmälen, som hän sjelf sannolikt hvarken vill eller kän besvara: Hela hans lif och hans verksamhet bära tillräckligt vittne der om, ätt hans lefnadsmål icke varit att tillfredsställa hvarken en sniken vinningseller en trångsinnäd ärelystnad.. Sverge:haricke heller erbjudit: honom något bättre gräsbete eller någon högre verkningskrets, än han uti hemlandet alltid kunde vara fullkomligen säker att erhålla; Och våre detta nog sagdt uti n vidrig sak, hvilken vi — läsaren torde ursäkta oss det — icke helt och hållet. velat lemna ov:drörd. Den egentliga orsaken till hr Nordströms afflyttning från landet kan icke våra annan än densamma Nemesis, som gjort oss. förlustige af så många andra ntmärkta män. Han hade egnat sitt lif åt lagvetenskapen och lagstiftningen; hvilka kunna förliknas vid ett träl;:som tager sin näring från jorden och atmosferen, som ständigt tillvexer ocH hvarje år skjuter en ny grönskande krona samt dessutom danar sköna -blommor, produkter af-alla trädets: safter och samverkande krafter, det ena trädet. hvarje år, det andra hvart tredje, tionde eller, såsom fallet är med några växter, : åtminstone :hvart femtionde år, allteftersom: växtens krafter kunnat sanilas och sparas för en: -blomsterbörd. Antag nu att lr Nordström hade en sådan blomsterbörd till sitt mål, att han här såg sitt ideal alltför aflägset och derföre ville och för sin hjertanslust måste söka det der det kunle finnas; månne han derföre gjort sig mera skyldig ill att belackas, än. en. trädgårdsmästare, som flyttar sin odling ifrån, en mark till .en annan, som. bättre. gnar sig för hans yrke? -Vi tro.att-ett memento af letta: slag; kan råtminstone mer änalla personliga anäktelser lända till landets heder och uppbyggelse. I ett följande, n:r finner man äfven ettinändt genmäle från -deh vänkrets, som stulenteri W: tillhört och sorå hr Snellman sål; vissa sig ätt kullens föpp, som tjenade höhom till ledning, ännu var. synlig... Han rade ströfvat omkring i skogen under mer in en timma utan. någon framgång, . då 211 2 ÅR JA (Clin gr HV a Pa Förvisso behöfver han icke RN RP RR et sken RE Jr fn RNE EE DEAR AE