Aftonbladet – 7 april 1858, sida 3

uppretade köpmannen sysselsatt att ordna varorna i sin bod. För hvarje kund beklagade han sig, huru orättvist han blifvit behandlad och att det skulle behöfvas åtminstone en vecka innan allt åter kunde komma i ordning. Mr Aaron var en man, som aldrig tog ett förhastadt steg. Få ord föllo från hans läppar, som icke på förhand voro noga öfvervägda och beräknade, och han var pedantiskt noga i alla sina företag. Han stängde sin bod vid vanlig timma, och sedan han omsorgsfullt tillbommat dörr och fönster, låste han upp sin pulpet. Ur denna framtog han ett par goda pistoler, som han laddade och stack i sitt bälte. Sedan detta var gjordt, låste han åter till pulpeten, gick till rummets andra sida och började taga ned varupackorna från flera hyllor; sedan detta var gjordt, tog han en nyckel ur fickan och öppnade en dörr, så listigt dol att till och med palisens skarpa blick ej varit i stånd att upptäcka den. Ni kan komma utp, sade han. Bill Spuggins kom fram klädd på samma sätt som då han lemnade grottan. Uff! sade han, jag är nästan qväfd.n Här har varit visitation,, tillade juden och fästade sina små grå ögon på honor. Jag hörde dem nog. Ni har bedragit mig. i Nej, jag har sagt er, huru jag fått banksedlarne.n Men ni försammade att tala om mordet. Emedan jag icke mördade honom,, var svaret, och hade jag äfven gjort det, så har ni fått nog pengar att hjelpa mig härifrån. Femtio pund, sade juden i föraktlig ton; den lumpnaste skälm. kunde ej bjudit mig mindre, Hvad det beträffar att göra öfverresan från denna hamn, så är detta rent utaf omöjligt; skeppen hafva blifvit visiterade, sta