Aftonbladet – 7 april 1858, sida 3

garne och må en förbannelse låda vid hvarje pennyls Han gafjuden den fordrade summan, hvilken denne, sedan han noga räknat den, stoppade i sin ficka. Än om jag blir förföljd? anmärkte Bill. Möjligt, men föga troligt; svarade penningmäklaren ; emellertid är det altid rätt och bäst att vara beredd. Ni måste skaffa er en häst. Köpa en, kan jag tro? Nej, stjäla, svarade den förre. Af hvem ? Det skall jag säga er,, var svaret. Då ni lemnat West Hill, går ni på vägen till bergstrakten förbi ett ensligt hus; ni kan ej misstaga er derpå; en lång veranda sträcker sig utefter hela långsidan deraf. Det tillhör en mr Hammond — den rikaste köpman i Melbourne och egare till den bästa häst ikolonien, en ypperlig grå springare. Ni kan vara säker på att finna den istallet. Han rider hem på den hvarje afton. Än om stalldrängen sofver der.2 Ni är icke obeväpnad. Nej, nej mumläde bofven med en rysning. Jag vill icke hafva någons blod på mina händer. Så ömsint! utropade juden hånande. Säg, försigtig,, svarade Bill; om de fånga mig nu, kunna de icke hänga mig., Ja, den saken har jag intet att göra med; jag har uppgjort min öfverenskommelse med er och håller mig bara till den. Ingen skall kunna säga att Åaron brutit sitt löfte, Aaron är ingen diktad person; han var allmänt bekant i Nya Holland, der man hörde honom skryta med att han under loppet af tjugo år förhjelpt nära tvåhundra brottslingar att rymma från kolonien. Det var den egenheten hos honom, ovanlig Rog för en man