Aftonbladet – 7 april 1858, sida 3

tvenne älskvärda landsmänninnor till mig, mamsellerna Lelman. och Andre. För den, hvilken, som jag, bevistade denna matinge blott för nöjes skull, var.den naturligtvis endast intressant och genom sin omvexling i hög grad underhållande; för den, hvilken egt något slags rättighet att dit medtaga sitt kritiska lynne, kunde den måhända gifvit anledning till en och annan reflexion. Det låter sig icke bestrida att Duprez eger en märkvärdig förmåga att liksom pussera fram en röst, äfvensom att åt de unga artisterna meddela mycket af denna lan, detta lif i föredraget, som ban sjelf i så hög grad — man har stundom funnit ända till alltför hög grad — haft till sin rådighet och som utgör ett. så väsentligt vilkor företrädesvis för sången på scenen; men då han sålunda framför allt afser att skapa idel primadonnor och detta cotte que cotte, är det möjligt, att han någon gång lemnar ur räkningen sin elevs naturliga ressurser — hvilka icke alltid motsvara detta ut de poitrinex. hvarmed han fordom sjelf triumferade. — och sätter för mycket lit till konstens och skolans förmåga att ersätta bristen. De tordo derför ej hafva så alldeles orätt, hvilka beklaga att Duprez i allmänhet mera forcerar de röster han har till sin behandling, än han rätt naturenligt utvecklar dem; det är odisputabelt att han vinner resultater, ofta ganska förvånande, och man har exempel på att han efter ett år stält fram en sångerska i: en stor rol, hvilken året förut skulle för henne varit en komplett omöjlighet, men det är ej underligt, om detta någon gång skulle ske på bekostnad af ett elier annat, som dock ej är så alldeles att undervärdera. Öfveransträngningen vållar lätt osäkerhet i anslaget af de högre tonerna, och, som sagdt, i fall jag haft lof att här kriticera i stället för att endast -höra, skulle jag tilläfventyrs funnit dessa charmanta unga sångerskor i allmänhet sjunga en liten, liten smula falskt (vissa aktningsvärda undantag att ej förbise!) Man har en annan anmärkning att göra mot Duprez! skola, rörande hans sätt att hemta andan, hvilket — jag är äfven böjd att tro det — icke uthärdar en rätt nogräknad kritik. Hans manår här verkligen i denna punkt någonting åtminstone ganska besynnerligt; det är någonting snarare regellöst än rätt regelmässigt, något saccade, och liksom gränsande till flämtning, en följd af den till oro uppdrifna affekt, hvilken han fordrar i hela det sceniska och musikaliska föredraget. Plus de chaleur! — hörde jag honom hela tiden tillropa sina elever, — allez, allez! Någon gång hette det äfven ,criez, eriez! bättre opp! skrik, skrik! Jägtad och oupphörligt agacerad, lyckades visserligen sångerskan att utföra det afsedda konstsprånget, men om med bibehållande af det skönas fördringar — jag öfverlemnar åt mera kömpetenta att afgöra detta. å Jag ledes härifrån att nämna ett ord äfven om Conservatoiren, denna andra och, såsom bekant, i stor skala och med mera universcl, omfattning härstädes verkande musikalisktdramatiska anstalt, hvilken äfvenledes af flera våra svenska artister anlitas (för ögonblicket af bland andra mamsellernä Eneqvist och Hebbe.) Den egentliga sångskolan är här inlelad i åtta klasser, hvar med sin särskilta are. Af dessa är, enligt allmänna meningen, Masset den ojemförligt bäste, och detär utan tvifvel en stor fördel för våra nyssnämda sångerskor, att de just erhållit tillträde till hans klass, något som till stor del beror på tur, enär antalet af elever är för hvarje klass hegränsadt (till 13.) Deklamätionsundervisningen ledes bland andra af Levasseur, denryktbare bassångaren. Kurserna i Conservatoiren betalas icke, hela denna anstalt lemnar alldeles fri instruktion, ,men deremot beror tillträdet dertill på en förutgående pröfning, hvilken redan i och för sig lemnar ett slags testimonium honorificam om elevernas anlag och skicklighet. Auber är, som ni torde veta, Conservatoirens direktör för närvarande, men jemte honom är en tiomanna-jury, der bland anära sådana notabiliteter sitta som Mecyerbeer, Thomas, Carafa, och denna jury afgifver, efter att hafva hört kandidaterna, sitt votum om huruvida den eller den må anses förtjena att i inrättningens skolor upptagas. Hvad mr Masset sjelf angår, i hvars klass det bland ee PR är en täflan om att bli intagen, är det — såsom jag redan yttrat — blott en opinion om hans utmärkta sätt att utbilda rösterna, att förädla dem, att gifva dem denna naturliga soin, till motsats mot hvilken man, måhända med någon malis, jemfört Duprez metod med trädgårdsmästarens, hvilken lyckas att konstigt drifva trädet till en fabelaktig lyx af blomning, men dervid det ofta för omaket genast efteråt — går ut. Han har sjelf varit en operasångare, af första ordningen, men har föredragit att blott vara professeur, möjligtvis derföre att det — lönar sig bättre; En fransman är alltid om sig, och jag behöfver blott nämna, att Masset för sina enskilta timmar erhåller 20 francs med uppräckta händer; det berättas, att på: tider, då han varit mycket upptagen, man till och med gifvit honom dubbelt och en rysk furstinna, som icke kunde lefva utan att ha fått en serie lektioner af denne lärare, försäkras ha vetalt sin timma med ända till 60 francs. Så ångt nådde dock ej sjelfva Garcia den tid ran var mest uppe i smöret. Nog af, äfven erkändt att valet mellan tvenne. å goda och förträffliga instituter, som Duorez och Conservatoiren, kan vara ganska värt, anser jag att man träffar det riktiga emligen nära, då man uppställer den distinkion, att för den, söm på kortare tid önskar rhålla en sådan yttersta fulländning, hvarigeom man sättes i tillfälle att med Eclat uppAssis L