Aftonbladet – 7 april 1858, sida 2

Hvad folkets sedlighet och moralitet vidkomme-; så, om den icke förtjenar att prisas, kan den dock ingalunda lastas. Öfverhufvud taget, råder här ett stilla, arbetsamt och ordentligt lefverne. Folket kläder sig i hemväfda kläder af ylle och bomull och håller sig snygt och anständigt. De i senare tiden uppförda boningshusen äro för det mesta tvåvåningshus och flera rödfärgade. Den förändrade bränvinslagstiftningen, hvarigenom bränvinet så betydligen fördyrats, och konungens befallningshafvandes visa grundsats, att så sparsamt som möjligt meddela tilllåtelse till utminutering eller utskänkning af bränvin, ha verkat otroligt godt för nykterheten, för husech vägfriden. För några år sedan funnos, dels inom dels på gränsen af pastoratet, fyra lagliga bränvinsförsäljningsställen, och lönkrogarne voro legio. Konsumtionen var derefter. Till månget bröllop och begrafning åtgingo 60 å 80 kannor, och högtidligheten varade i flera dagar. Vid vårstämmorna 1852 öfvertalades församlingarne att inskränka tiden till en dag för en begrafning och en och en half för ett bröllop, med 5 rdrs pligt till fattigkassan för den husvärd, som öfverträdde detta. Numera har detta blifvit vana och allmänt bruk, och öfverlastning af starka drycker hörer till sällsynta undantag. Bränvinet är både för dyrt och svåråtkomligt, sedan lagliga och olagliga försäljningsställen inom orten och nästgränsande trakter blifvit undanröjda. Att en och annan tager sin skada igen under stadsresor, är knappast att undra på. Bruket af kaffe deremot blir mer och mer allmänt och begagnas så väl i backstugan som hos den förmögne jordegaren. Till en del torde de höga mjölkoch smörprisen kunna härledas från denna orsak. Folkskolan verkar sakta men välgörande för det uppväxande slägtet, hvaraf de, som ega lust och falllenhet, få lära, utom kristendomen, äfven räkna, skrifva och något af fäderneslandets geografi och historia. Förnämsta förmånen af folkskolan är dock en mera allmän och säker kristendomsbildning. Att gå derutöfver, anse de flesta föräldrar vara för sina barn öfverflödigt, tidsödande och föga gagnande. Barnen äro dem nyttiga och nödvändiga i hemmet från sina spädare år. Tiden och en vaknande eftertanka måste medföra förändring i dessa åsigter och pådrifva folkskolans verksamhet till mera medborgerlig bildning. ————