Aftonbladet – 7 april 1858, sida 2

vid Strömsholm, der nästan allt jern föres å Strömsholms kanal, hvarå trafiken vanligen icke kan öppnas förr än längre fram på våren, förhållandet varit nästan omvändt, så att fartyg i början af sommaren der saknat frakter, men längre fram på sommaren och hösten saknats fartyg, hvaraf följden å båda ställena blifvit en fördröjd utskeppning. För att nu afhjelpa denna olägenhet, bragtes vid nyligen hållna bolagsstämma med härvarande rederibolags intressenter till afgörande ett af direktionen redan förberedt aftal med fartygsegarne vid Strömsholm, att nemligen dessa senares en del fartyg skola härstädes itur med rederiets egna afskeppa det under vintren hitförda jern, hvarefter rederibolagets fartyg komma att vid Strömsholm intaga jernlaster, för att dymedelst åstadkomma en hastigare utskeppning vid båda platserna. Härigenom bör man hoppas, att jernet skall med all den skyndsamhet, som nu är möjlig, kunna aflemnas i Stockholm eller andra hamnar. Då vi här ofvan talat om Köpings rederibolag, må vi äfven omförmäla, att nämda bolag af berömvärd omtanka för sitt sjöfolks lyftning i sedligt och intellektuelt afseende dragit försorg om inrättande af en skola, der matroserna några aftnar hvarje vecka under vintern få lära sig skrifva och räkna. Den begagnas ock af en stor del ganska flitigt, och mången, som i barndomen försummat eller af hämmande omständigheter tvingats till afbrott i sin skolgång, bar här på denna korta tid förvärfvat tillräcklig färdighet att sedan kunna reda sig i sitt yrke. — Från Grenna skrifves d. 31 Mars: Vårarbetet här i trakten är allaredan i full gång: den nästan totala bristen på nederbörd under den tilländalupna vintern, hvarigenom den vanliga s. k. vårfloden uteblifvit, äfvensom den rådande milda väderleken, äro härtill de verkande orsakerna. En allmän klagan öfver vattenbrist har också i flera månader försports icke mindre här än annorstädes; blott ett par brunnar i staden kunna sägas ständigt gifva vatten, men långt ifrån tillräckligt för att fylla be hofvet, hvarföre man, om den rådande väderleken skulle fortfara, bereder sig på att från Wettern upphemta de nödiga qvantiteterna af denna för menniskor och djur oundgängliga artikel. Värre är det naturligtvis för dem, som bo aflägse från sjöar eller större floder, hvilka måste färdas långa vägar för att få vatten till sina kreatur, då icke allenast brun nar, men äfven bäckar och dammar äro uttorkade. — Vid kyrkoherdevalet i Wester Wåhla af Westerås stift den 21 Mars erhöll kyrkoherden i Lillehärad D. Arosenius nästan enhällig kallelse. — Sölvesborgsposten berättar, att Gammalstorps och Ysane församlingar i Blekinge beslutat bilda en förening till motarbetande af öfverflöd och lyx. —— — Uppgift till svenska läkaresällskapets protokoll, tisdagen den 6 April 1858, rörande sjukligheten i hufvudstaden under förflutna vecka : Sjukligheten något minskad. Allmännast hafva förekommit: katarrer, lunginflammationer och halsflusser, dernäst: frossor, reumatismer och diarreer; mindre allmänt: gastriska och nervösa febrar, kikhosta, skarlakansfeber och koppor; spridda fall af ros och hjerninflammation. På serafimerlasarettet: sjukantalet för dagen 277, hvaraf 170 på afdelningen för invärtes sjuka; inkomne under veckan: lunginflammationer, katarrer och reumatismer. Jemn sjuktillförsel. På garnisonssjukhuset: sjukantalet för dagen 144, hvaraf 71 på afdelningen för invärtes sjuka; inkomne under veckan: katarrer, lunginflammationer och reumatismer. På provisoriska sjukhuset: sjukantalet vid veckans slut 167, hvaraf 109 invärtes sjuka, af hvilka 16 hade koppor. På barnhuset: lunginflammationer,: katarrer och diarreer. På barnsjukhuset: sjukantalet för dagen 38; inkomne under veckan: bröståkommor och utslagssjukdomar. På Pro Patria: ett par fall af underlifsinflammation. På diakoniss-sjukhuset: sjukantalet 19; inkomne: fall af frossa och gastrisk feber. På Stockholms stads och läns kurhus: sjukantalet för dagen 138, hvaraf 117 från staden, 21 från länet. Bland de fattige: katarrer, lunginflammationer, gastriska och nervösa febrar, frossor, reumatismer, diarrer, koppor och kikhosta. I fängelserna: fall af frossa, gastrisk feber och diarr. — Då vi för några dagar sedan ur en till Elfsborgs läns rorra hushållningssällskap ingifven berättelse om Dalslands fjällbygd intogo en skildring af det menliga inflytande, som arbetareutvandringarne till Norge skola utöfva på befolkningen och jordbruket i nämde gränstrakt, böra vi ej undanhålla våra läsare, att dessa utvandringar cch deras inverkningar blifvit från en ljusare sida skildrade i en annan till samma hushållningssällskap afgifven berättelse om södra Wedbo härad i Dalsland, af kyrkoherden i Rölanda J. Norbäck. I sin beskrifning af nämde pastorat yttrar författaren: Pastoratet ligger 2!, mil från norska gränsen och 5 mil ifrån Fredrikshall. Detta grannskap har både ett godt och ett ondt inflytande på folket, hufvudsakligast dock det förra. På Fredrikshall afyttras alla jordens och ladugårdens produkter och husflitens alster, som kunna umbäras, till höga priser. Till Norge utattesteras årligen 30 till 50 personer på arbete, hvaraf större delen hemvända under hösten med en icke. ringa sparpenning på fickan, en del med 120 rdr och andra med till och med 160 rdr rgs, allt efter som lyckan gynnat dem och de förmått undvika öfverflödiga utgifter. Att enstaka undantag gifvas, är lätt begripligt. Som inga biförtjenster inom orten äro att påräkna, med undantag af timmerköring vid vestra Ed, hvilken blott kan sysselsätta några få, som hafva hästar, så är arbetsförtjensten i Norge af stort värde för denna ort. Visserligen hafva arbetslönerna derigenom stegrats, så att en flink arbetskarl nu fordrar, för våroch sommardagen, 24 sk. rgs och kosten eller 1 rår rgs, då han kosthåller sig sjelf, och en duglig dräng 80 å 90 rdr rgs i aflöning för året; men detta kan icke anses för högt, jemfördt med prisstegringar af allt annat, Vänta! skrek Aaron med gäll och ifrig röst. .Mitt minne är plifvet ganske svagt; då jag tänker närmare på saken, så har jag verkigen en banknot till. Nå, hvarföre sade ni icke det genast?. frågade hans gäst, med väl spelad förvåning. Hur stor är den? : Endast femtio pund. Jag tar den.o Gentlemannen tog åter upp dublonerna ur fickan, och sedan han förgäfves prutat en stund på vexlarens orimliga arfvode, lemnade han dem i utbyte emot banknoten. Han hade ej. förr fått den i sina händer, än han gick ram till dörren och betraktade den emot dagsjuset. Hvad gör ni, hvad gör ni, mein beste herr?, Jag ser bara efter vattenmärket och numnern. Vid dessa ord vexlade juden färg, men hans örlägenhet blef ännu större då han fick se nr Wood och de gentlemän, som voro i hans ällskap, inträda, och han förbannade inom ig dublonerna, som han förutsåg skulle bringa i — si