Aftonbladet – 31 mars 1858, sida 3

Dansk-tyska förvecklingarne. Vi ha förut efter danska tidningar i kortret redogjort för innehållet af den framställning, som danska regeringen nyligen gjort till tyska förbundsdagen, och hvilken i ett hemligt möte blifvit danska riksrådet meddead. På enskilt väg har det varit oss möjigt att erhålla en fullständig afskrift af den danska noten, som vi här nedan meddela. Ehuru i sjelfva verket ingenting kan sägas vara afgjordt, så länge man icke är ense om de principer, från hvilka den danske och den yske. delegerade skola utgå vid sina förhandingar, så finner ma. dock att ministeren, i strid med sina förut afgifna förklaringar, nu gjort åtskilliga nya eftergifter. Noten är af följande lydelse: Sedan de af förbundsförsamlingen den 11 och 25 i förlidne månad i hertigdömena Holsteins och Lauenburgs författningsangelägenhet fattade beslut blifvit meddelade den kungliga regeringen, har hon gjort dessa beslut till föremål för sitt samvetsgrannaste öfvervägande och vill icke underlåta att redan nu afgifva följande meddelande och förklaring. För att undvika onödiga omsägningar har regeringen härvid i hufvudsaken inskränkt sig till hertigdömet Holstein och trott sig kunna undvika att särskilt utreda hertigdömet Lauenburgs förhållanden äfven af det skäl, att de i praktiskt hänseende förete mindre svårigheter, så att regeringen också i allmänhet kan åberopa den förra utförliga utredningen. De momenter, som komma i betraktande, äro hufvudsakligen dels af formel, dels reel natur. I formelt hänseende har förbundsförsamlingen i sitt sammanträde den 11 förlidne månad förklarat, att intrång på holsteinska ständernas -rättigheter skett derigenom, att desamma icke blifvit hörda öfver alla bestämmelser i förordningen af den 11 Juni 1854, och med afseende på art. 56 i Wienerslutakten antagit, att till följd deraf förordningen af den 11 Juni 1854, såvidt dess bestämmelser icke blifvit underkastade hertigdömet Holsteins provincialständers rådplägning, den allerhögsta kungörelsen af den 23 Juni 1856 och författningslagen för monarkiens gemensamma angelägenheter af den 2 Oktober 1855, såvidt den skall tillämpas på hertigdömena Holstein och Lauenburg, icke kunna erkännas såsom bestående i författningsenlig verksamhet. Det är å denna sidan redan i den under den 11 förlidne månad afgifna förklaringen uttaladt, att regeringen skulle efterkomma sådana förbundsbeslut, som kunde blifva fattade inom förbundets obestridda kompetens, till och med i sådana fall, då hon icke förmådde fatta vigten af de skäl, som ligga till grund för besluten. Denna förklaring kan så tillvida tillämpas på förbundsbeslutet, som enligt detsamma förordningen af den 28 Maj 1831 (jfr. förordningen af den 15 Maj 1834) i afseende på Holstein till en del icke blifvit på författningsenlig väg förändrad, och det blifver således nödigt att denna formella brist afhjelpes. Det torde derpå ligga närmast för hand, att uppfatta förhållandet på det sätt som eger rum vid utfärdandet af provisoriska lagar. Vederbörande församlings hörande, hvilket vanligen föregår det lagenliga utfärdandet, måste ske efteråt; i karakteren och väsendet af hörandet kan ingen förändring hafva egt rum. Här klagas, att holsteinska provincialständerna med afseende på en del af förordningen af den 11 Juni 1854 icke fått tillfälle att afgifva sin rådslående röst; denna klagan undanrödjes derigenom, att denna del af förordningen förelägges nämde provincialständer till rådpligning. Detförstås af sig sjelft, att intet skulle upptagas i ifrågavarande utkast, hvartill provincialständernas bifall erfordrades, men väl ett uttryckligt fastställande af den provinciella sjelfständigheten. Om sedan detta utkast i sin ordning blifvit upphöjdt till lag, så förstås af sig sjelft, att fastställandet af de särskilta angelägenheterna sedermera icke kunde på annan väg förändras, än genom en af konungen och de holsteinska provincialstäderna antagen förändrad författningsbestämmelse. Det kan vidare i verkligheten icke. bestridas, att, då en del af de frågor, hvaröfver (det må nu ha varit rättsligen nödvändigt eller icke) de holsteinska provincialständerna förut blifvit hörda, till exempel tull-lagstiftningsfrågor, måste betraktas såsom gemensarämäå angelägenheter, det kunde vara anledning att begagna det tillfälle, som genom förbundsbeslutet : erbjuder sig för regeringen, att, utan att råka i motsägelse med sin ofta uttalade och oförändradt fasthållna lagliga åsigt om uppkomsten af den gemensamma författningen, upptaga i det utkast, som förelägges holsteinska provincialständerna, en ungefär derhän lydande slutbestämmelse, att föröfrigt (således under iakttagande af de i utkastet förut anförda bestämmelserna och de i de icke klandråde delarne af förordningen af den 11 Juni 1854 innefattade reglor, angående ordnandet af Holsteins provinciella sjelfständighet) det skulle blifva konungen förbehållet att ordna hertigdömet Holsteins ställaing i den danskå monarkien. På grundlagret af dessa paragrafer skall således församlingen få tillfälle att från den holsteinska ståndpunkten uttala sina åsigter och önskningar, och desamma skola kunna tjena såsom material vid en eventuel förhandling om en revision af den gemensamma författningen och vallagen, hvilken kan verkställas blott med riksrådets medverkan. Hvad afseende som kunde komma att fästas vid de holsteinska provincialständernas önskningar och yttranden, komme naturligtvis att bero endast på deras innehåll; att de icke kunna vara bindande följer af sig sjelf. På denna väg torde sedan såväl ett tillstånd, som fullkomligt försäkrar hertigdömets författning och förvaltning, åstadkommas, som hvarje formel fordran, hvilken kan härledas från förordningen af den 28 Maj 1881, synnerligen dess S 4, och så vidt detta enligt den af förbundsförsamlingen uppställda åsigten icke redan skett, uppfyllas. i IL Såtillvida som derefter förbundsbeslutet af den 11.-i förliden månad, hvad angår realiteten, i öfverensstämmelse med förslagen af det i denna angelägenhet nedsatta utskott gjort anmärkningar emot den bestående ordningen af hertigdömet Holsteins författningsenliga ställning i danska monarkien och synnerligen mot innehållet af den gemensamma författningen sjelf, följer det af sig sjelf, att regeringen måste uppfatta detta förhållande annorlunda ön med afseende på den formella frågan, om förordningen af den 28 Maj 1831 i afseende på nämde, hertigdöme blifvit på författningsenlig väg förändrad. Regeringen måste såtillvida endast åberopa sig på sin redan den 11 i förlidne månad afgifna förklaring, att här äro förhandlingar i fråga, i afseende fed hvilka icke kan medgifvas förbundsförsamlingen hågon Ffätt att ensam bestämma tolkningen, huru beredvillig man än är att härom ingå i en närmare -förhandling på den af förbundsbeslutet den 29 Juli -1852. gifna grunden, Då-synnerligen det betviflas, om författningslagen för monarkiens gemensamma angelägenheter är fullkomligt förenlig med förbundsrättens grundsatser, så tror regeringen, att det skulle genom en närmare förhandling utrönas, huru föga här en verklig brist på öfverensstämmelse förefinnes. Och så vidt som afseende fästes på de under åren 1851-1852 försiggångna förhandlingar, hyser regeringen den förväntan, att det skall kunna göras klart, hurusom regeringen, medan hon bemödade sig att under medverkan af de holsteinska provinsialständerna fullkomligt försäkra sjelfständigheten af hertigdömet Holsteins särskilta författning och förvaltning, samtidigt sökte förskaffa landsdelarne, hertigdömet Holstein icke mindre än de andra, lika berättigande vid SAR rna ÄT a sn PÅ rm kn NA RN DR ÅR RR fn At I RER