Aftonbladet – 31 mars 1858, sida 3

den gemensamma författningens oantastade verksamhet. Men det kan svårligen törbises att det vore önskligt, i fall ändamålet skall vinnas, att åstadkomma en annan form för förhandlingarne, än den som vanligen gäller för förbundsförsamlingen i Frankturt. . Den kungliga regeringen antager, att denna uppfattning för att finna bifall icke behöfver någon i enskiltheter ingående bevisning. Förhandlingen skulle det oaktadt ganska väl kunna föras i Frankfurt, men den torde böra föras mellan delegerade under sådana former, att väl knappast några svårigheter skulle vara förenade med öfverenskommelsen om dem, i fall regeringens åsigt om sättet för förhandlingen vunnit erkännande. På denna väg skulle man utan tvifvel lättast komma till en lösning, då man väl kan förutsätta, att valet å förbundets sida skall träffa en representant, som med den kungliga regeringens representant delar önskningen att på ett rättvist och billigt sätt, utan ingrepp i kronans rättigheter, vinna en uppgörelse i godo. Om tiden då denna förhandlig borde börja kunna meningarne vara olika; öfvervägande skäl torde likväl tala för, att den slutliga förhandlingen bör föras först sedan de bolsteinska provinsialständerna blifvit hörda. HI. Såvidt slutligen förbundsförsamlingen i sitt. beslut af den 25 förlidne månad har uttalat den förväntan, att den kungliga regeringen skulle i hertigdömena Holstein och Lauenburg afhålla sig från alla vidare med förbundsbeslutet af den 11:iförra månaden icke öfverensstämmande, det nuvarande förhållandet förändrande mått och steg på grund af de lagar, som för desamma sakna författningsenlig verksamhet, uppfattar den kongl. regeringen förhållandet på följande sätt. Det kan visserligen icke undvikas, att verksamheten af enskilta delar af helstatsförfattningen afficieras för hertigdömet Holstein af det skäl, att förbnandsbeslutet har frånkänt vissa delar af den pronsiella författningen för hertigdömet Holstein giltighet, och regeringen har, såsom redan är sagdt, trott sig böra göra afseende på detta beslut. Tiksom det likväl är blott helstatsförfattningens wverksamhet som i vissa afseenden afficieras, så vidt hertigdömet Holstein angår, så kan också denna verkan icke sträcka sig utom en viss krets, då eljest den i monarkiens författningsenliga samband uppstående refvan skulle blifva större, än som med någon rätt kan motiveras genom tillämpning af 56 art. i Wienerslutakten på 4:de af förordningen den 28 Maj 1831. Också skulle detta icke kunna härledas ens från förbundsbeslutet af den 25 förlidne månad, Kvilket uttalar den förväntan. att regeringen. hädanefter skall i hertigdömena Holstein och Lauenburg afhålla sig från alla vidare mått och steg, som förändra det nuvarande förhållandet. Detta obestämda uttryck torde nemligen kunna få sin rätta förklaring blott med afseende på hela utgångspunkten för det af förbundet emot det befintliga tillståndet gjorda inkastet. Men till följd deraf torde det område, hvarpå riksrådets författningsenliga verksamhet med afseende på hertigdömet Holstein lidit inskränkning, väl icke kunna på annat sätt betecknas än genom en hänvisning till de lagar, som enligt sitt innehåll och sin karakter förut borde föreläggas de holsteinska provincialständerna. Regeringen skall således, i enlighet med förbundsbesluten af den 11 och 25 förlidne månad, finna sig uppfordrad att för närvarande icke föra till slut förhandlingarne med riksrådet om det för detsamma framlagda förslaget till en ny tulltariff. Också skall regeringen bemöda sig undvika att fordra af de holsteinska provincialständerna någon ny skatt enligt förordningen af den 11 Juni 1854 3 till betäckande af helstatens behof, då sådant blott skulle kunna ske förmedelst en ny särskilt holsteinsk lag. Annorlunda ställer sig förhållandet med afseende på sådana förfoganden, som enligt de fordna begreppen om provincialständernas befogenhet icke hörde till lagstiftningens område, som aldrig skulle egna sig åt en förhandling med de holsteinska provincialständerna och som derföre på sin tid afgjordes af H. M:t konungen af fri maktfullkomlighet. Om nu H. M:t konungen beslutat att i dessa: angelägenheter, som från gammalt varit gemensamma för monarkien, begagna riksrådets medverkan, så skall verksamheten af ett sådant, efter riksrådets hörande fattadt allerhögsta beslut för hertigdömet Holstein icke kunna väcka någon betänklighet hos det tyska förbundet. Detta gäller synnerligen med afseende på de bestämmelser, som skola vidtagas rörande utgifterna till de gemensamma administrationsgrenarne under åren 1858—1860. Så länge regeringen kan umbära en ny holsteinsk beskattning och således icke hehöfver nya beskattningslagar, som blott under medverkan af provincialständerna kunna utfärdas, skall ingen invähdning under det förestående, som man kan hoppas, korta öfvergångstillståndet med afseende på hertigdömet Holstein kunna göras emot det regelmässiga ordnandet af nptgifter och inkomster under riksrådets medverkan. Det är till och med vid många af dessa beslut något helt och hållet tillfälligt att riksrådets bifall framträder i form af en lag. Beslutet är i sjelfva verket blott ett bemyndigande för regeringen att handhafva utgifterna. Det sålunda med afseende på finansiella samtyeken gällande är äfven gällande i fråga öm andra lagar t. ex. angående planerna rörande härens organisation. Under det att de pligter, som i militäriskt hänseende åligga konungen emot tyska förbundet, naturligtvis äro okränkbara ogh icke höra till riksrådets kompetens, har å andra sidan konungen städse ordnat sitt försvarsväsende utan de holsteinska provinsialständernas hörande, Om nu synnerligen med afseende på den finansiella sidan af armtorganisationsangelägenheterna riksrådets medverkan är erforderlig, så skall intet inkast kunna göras från de fordna holsteinska provinsialständernas ståndpunkt emot de beslut, som konungen efter riksrådets hörande kan komma att fatta i afseende på sin härs organisation. Härmed ifrågasattes för öfrigt icke, att gränserna mellan de angelägenheter, med afseende på hvilka riksrådets verksamhet i Holstein oförnekligen afficieras, och dem, som förut voro fullkomligt undandragna provinsialständernas rådplägande verksamhet, kuhna i flera afseenden vara obestämda. Men krafvet att å ömse sidor gifva plats för en billig och moderat åsigt skall här vara så mycket starkare, som man kan hoppas att öfvergångstillståndet icke skall blifva långvarigt. Åussssssststnstren———