Aftonbladet – 31 mars 1858, sida 3

före den vid Lemo, för irvilken nämde friherre erhöll sin medalj; men här blir icke fråga om hvilken atmär: else skett förr eller senare (ty exempel finnas att man till och med flera år efter en strid för densamma blifvit dekorerad), utan hvem som verkligen r instiftandet af detta äretecken först emottagit detsamma, och detta inträffar med Vegesack, hvilken för träffningen vid Lemo var uppförd till riddare af svärdsorden, men blef i konungens högqvarter på Åland, sådom dess dåvarande stabsadjutant, af konungen sjelf genom generaladjutanten för armeån tillfrågad, om han icke hellre än svärdsorden skulle a emottaga medaljen för tapperhet i fält, såsom då helt nyligen af konungen instiftad och hvarutaf de trenne först slagna exemplaren voro öfversända till konungen på Åland och lågo uti hans rum på ett blått och hvitt tetat (så noga kan man uppgifva förhållandet.) Svaret af Vegesack till konungen blef aaturligtvis, att det berodde af Hans Maj:t att bestämma om doch hvilken belöning han komme att erhålla. Den för Vegesack ämnade svärdsorden gafs då åt ryttmästaren Adlerheim vid adelsfanan, hvilken vid Lemo anförde ett kompani landtvärn, och Vegesack erhöll utur konungens egen hand framför armens front på Åland den första officersmedaljen för tapperhet i fält som blifvit utdelad. Den andra rhöll vid samma tillfälle dåvarande andre stabsadjutanten hos konungen, löjtnanten Carl Gyllenhaal, samt den tredje ryttmästaren i armen Graner, som vid samma träffning äfven anfört ett landtvärnskompani. Så hänger det i korthet tillsammans med den saken. Författaren till Etthundra års.