Aftonbladet – 30 mars 1858, sida 2

I nl rn SL TJUGÖTREDJE KAPITLET, Halloh! hör dina hundars skall Genljuda vidt kring berg och dal. Shakespeare. Missnöjet var stort vid Hope Farm öfver mir Cusacks uteblifvande, hvilken lofvat återkomma följande dag och föra med sig bevis på sannfärdigheten af sina uppgifter — bevis, som Dick kände den största längtan att erhålla. Ju mera Dick tänkte på det stridiga mellan hans ord och uppförande, desto mer kände han sig ur stånd att förklara det. — Hur var det väl möjligt,, frågade han sig sjelf, att en man, som han aldrig sett förut — en man, som innehade en aktad plats i samhället — endast skulle vilja gyckla med hans känslor och tanklöst fläcka sin heder genom en osanning? Och, å en annen sida sedt — om han verkligen innehade dessa papper, hvarföre återkom han ej med dem från Melbourne ? Båda dessa frågor voro lika svåra att besvara, och Dick förblef i den plågsammaste ovisshet. Georg Chason förblef vid sin öfvertygelse att mr Cusack talat sanning; hundra oförutsedda förhållanden kunde ha qvarhållit honom i Melbourne, menade han, och William Giles var af samma tanke. Han är säkert här, innan solen gått ned, sade den senare; såvidan, tillade han, hastigt påminnande sig det sällskap han träffade på vid sitt förra besök på stället, han icke råkat ut för några förrymda brottslingar. . Martha, som åhört samtalet, -darrade -häftigt. En förskräcklig förklaring öfver landtmätarens dröjsmål framstälde sig för henne, Rymmare, sade hennes bror; jag har ej tänkt på sådane. Det föreslogs och afgjordes genast, att de tre männen, väl beväpnade, skulle begifva sig af