— Grosshandelsbolaget L. Tydn komp. jar i dag med borgenärers medgifvande hos ådhusrätten återtagit sin ingifna cessionsnsökan. EA ER — Från Upsala skrifves i Upsala-Posten len 27 dennes: Professor Carlson ankom förliden onsdag till stalen och uppvaktades i går afton med sång af stulentkåren. Studentkårens ordförande betygade proessorn kårens glädje öfver att åter se honom i Upala, dess tacksamhet för hans verksamhet för det ulmännas och särskilt universitetens bästa under nu lutade riksmöte. 1 det tal, hvarmed professor Carlon under djup rörelse tackade för studentkårens relsning, yttrade han sin glädje öfver det intresse, varmed den akademiska ungdomen följde fosterlanlets allmänna angelägenheter; universiteten vore nu nera än någonsin anstalter för utvecklingen af fosterländsk bildning; universitetens framgång vore ett nödvändigt vilkor för fäderneslandets sanna lycka. Den glädje professorn kände öfver att. åter stå i ingdomens krets erinrade honom om den försakelse, ned hvilken hans alltför långa bortovaro varit förounden ; men det vore representantens pligt likasom: hans lycka, att ej räkna de månader; som han använde i det allmännas tjenst, och hade professorn varit personligen skild från studenterna, hade han lock i sina tankar och sin verksamhet varit vid unirersitetet närvarande. Deltagandet i den akademiska ungdomens verksamhet vore professorns önskan och glädje; han beklagade, att detta ej nu omedelvart läte sig göra, men uttryckte förhoppningen att snart få återknyta sin verksamhet såsom akademisk ärare. — Som ett motstycke till den vackra uppfostringsanstalten på Herrestad, hvarom vi i lördags gåfvo några underrättelser, meddela vi efter Wäktaren följande skildring af en dylik anstalt i hufvudstadens närmaste grannskap, som i likhet med den förra har enskiltas uppoffrande nit att tacka för sin tillvaro. De af Wäktaren yttrade slutorden våga vi särskilt lägga våra läsare på hbjertat: Utanför Danvikstullen, på en sluttning vid stranden af den vackra Hammarbysjön, omgifven af kullar, trädflockar och vatten, ligger en liten egendom benämd Lugnet, bestående af ett tvåvånings boningshus med några tillhörande uthus, en trädgård, an-. lagd på strandens sluttning, samt något obetydligt åker och äng. Denna boning är sedan hösten år 1856 upptagen af en skola och ett barnhem för gossar, vårdadt af P. F. Hierta, som sedan år 1854 om våren egnat sig åt denna sak. Redan långt dessförinnan hade hos honom närts en önskan och plan att kunna bilda en kristlig uppfostringsanstalt för gossar, isynnerhet för sådana, som voro i brist af vård i goda hem ; och han hade så småningom till detta ändamål samlat ett litet kapital af sina ringa besparingar. Efter att förut hafva försökt sig med s. k. trasskolor, der han samlade omkring sig några af Stockholms fattigaste och mest vanvårdade barn för att meddela dem bibelundervisning, och besökte dem i deras hem, begynte han år 1834 sitt barnhem först i ett enda litet rum med två gossar. Hans inrättning har sedan mer och mer utvidgats, och barn hafva blifvit intagna stundom för intet, stundom för 20 å 60 rdr rmt om året: och genom Herrans välsignelse och den yttersta sparsamhet har bröd ännu ieke fattats, utan skolan fortfarande blifvit af välvilliga personer understödd. Flera barn hafva gått ut i åtskilliga handtverk, såsom i bundtmakare-, skomakareoch snickarelära, och hafva godt vitsord om sig; tvenne gossar studera nu i Maria lärdomsskola med mycket beröm för seder och flit, och nästa år torde folkskolelärareexamen undergås af tvenne bland de äldsta gossarne. Såväl flere värnlösa gossar, som äfven en vanartig äro intagne, och för närvarande utgöres skolan af 24 barn, från 7 till 17 års ålder. De vårdas i det tarfligaste hem af Hierta sjelf och hans hustru, och skolan har ännu ej haft tillgångar att hålla en medhjelparinna för barnens skötsel, men till undervisningen har någon hjelp begagnats, isynnerhet i musik, hvartill flere af barnen visa anlag, och önskar man att de kunde bildas till organister. För öfrigt öfvades under förra året sadelmakeri, snickeri, skomakeri, skrädderi och något korgarbete; egentligt landtbruk gifver icke den lilla egendomen tillfälle att öfva, men trädgårdsarbetet skötes flitigt, och en af Bossarne ger hopp att snart deröfver kunna sättas till monitör. Då inga tjenare begagnas, hafva gossarne godt tillfälle att öfva sig i hvarjehanda förekommande göromål, der de lära sig att blifva raska handtlangare — t. ex. i den tillfälliga sjukskötseln, hvilken ofta kommer i fråga i ett så talrikt hem. Kort sagdt, detta lilla barnhem är ganska tarfligt, bristfälligt, ofullständigt och enfaldigt -— men det gör ett godt, hoppfullt intryck att se den lilla skaran af de raska gossarne, med lydiga, hurtiga anleten samlas kring sin glada fostermoder, som med tacksägelse till dem utdelar det tarfliga brödet; att se huru den lilla skolan drager sig fram med så ringa hjelpmedel och med så villig egen ansträngning. Det hus, hvilket skolan nu begagnar, är inköpt för dess räkning, men ännu är blott en mindre del af köpeskillingen erlagd. Till dess betalande erfordras en ej obetydlig summa, men som möjligen utan särdeles stor svårighet skulle kunna åstadkommas, om många vore villiga att lägga sin skärf dertill. Vi hafva omnämt saken till våra läsares behjertande. och red. af Waäktaren är villig att upptaga och rr de medel, som torde för detta ändamål in— Från Westra Wermland skrifves till Åmåls Weckoblad: För att komplettera hvad i förra numret nämde: rörande grosshandlaren Anker i Fredrikshall ådömde böter, får jag upplysa, att dessa utgjorde blott halfva beloppet, — den andra hälften, eller omkring 1,60( bko, beror ännu på högsta domstolens utslag, som dock snarligen är att förvänta, och till lika utgång — Denna rättegång, som i 8 år fortfarit, har nära ruinerat motparten, Jan Nilsson i Korsbyn, men dock slutats till hans fördel, oaktadt alla försök från an dra sidan att medelst utdragningsmakten göra ho nom omöjligt att bevara sina fatalier i de högre instanserna, der alltid större utgifter fordras i och för målets behöriga gång. — Från Luleå skrifves den 20 Mars: Marknaden i Torneå, hvarifrån trafikerande nu börja återkomma, var lika talrikt besökt som föregående år. Afsättningen dock trög. Svenska pen. ningar mycket efterfrågade, men stor brist derpå företedde sig. Deremot var uppsjö på ryskt pappers mynt. Kursen gick upp till och med öfver 37 kop. silfver pr rdr. I allmänhet stodo ryska varor i högt pris. För gråverk begärdes ända till 4 rub. silfver pr timmer; räfskinn 10!,, rdr rgs, och mård 11 rdr rgs pr styck; på renkött lärer hafva varit god tillgång. — Beslag på ett lass skinnvaror lärer äfven hafva förekommit. — Om affärsställningen i Dalarne skrifves