Aftonbladet – 27 mars 1858, sida 3

pas, tillade han med vänskapligt deltagande, att ni fick pengarne först? Jag säger er, att jag ej har sett min hustrun, utropade bofven otåligt. Så mycket bättre för henne, var det filosofiska svaret. Se der; se nu inte så mulen ut, utan försök på det här brödet; maten är alldeles färdig.n Jag kan icke äta? Vill ni dricka då?. Amen fattade begärligt buteljen, som den talande räckte honom — icke den förgiftade, ty tiden var ännu icke inne att göra bruk deraf. Så länge och grundligt drack han, att Bill började blifva orolig för sin andel i bränvinet. Drick inte ur allt, sade han. Var icke rädd, sade den andre,i det han gaf honom den tillbaka och drog ett djupt andetag; der är nog för oss båda. Ni har tagit er dryga andel, anmärkte Spuggins, i det han höll den emot elden; den är knapt half. Nå, nå; jag har också betalt den, sade Amen med en mörk blick. Och jag har skaffat hit-den; svarade den förre, så vi kunna vara alldeles qvitt i den saken, Jag låter inte snäsa mig derföre att ni fått litet koppar i fickan, likaväl som i ansigtet — och mäkta fult är det; det är visst och sant; och då vi ej kunna komma sams, är det så godt vi skiljas. Han steg upp från marken och började samla ihop sina saker, liksom han ämnat gå sin väg. ; Huru! ni kan väl aldrig tänka lemna mig? frågade Amen Corner mera ödmjukt. Jo jo men, gör jag så! sade Spuggins och kastade bössan öfver axeln. Jag går min väg. Hvart då?, Jag skall titta efter den der Opossum ni