Aftonbladet – 27 mars 1858, sida 3

den store hästtämjaren, som, härstädes för när varande gör underverk och sätter allt. hvac bästkarlar heter i den ytterligaste förvåning Jag anser derföre öfverflödigt att för min de bärvid uppehålla mig; nogaf, saken är ej blot pikant, men verkligen något mer, och det ä1 ingen, som här tror på något charlataneri vic densamma. Det tyckes finnas något lätt och naturligt medel att på sätt och vis ftjusa hö star, liksom hinduerna tjusa ormar, och kon sten har — det kan ej bestridas — sin prak tiska betydelse. Jag skall lika litet tala om den celebre svenske drömtydaren Wolkstager, som af hr Paul dYvoi i ;Courrier de Paris gjorts till föremål för en makalös artikel i der högre följetonistiska mystifikationen. Deremo ett ord om hr Harwitz, den store — schack. spelaren, hvars prestationer inom Caf de 1: rgences schackklubb låta för ögonblicket så mycket tala om sig. Cafå de la rågence, numera ungefär på hörnet af Rue S:t Honor och Rue de Rohan. förr vid sjelfva Place du Palais Royal, har et urgammalt namn om sig för sina schackpartier; det var i sin tid betraktadt som ert slags schackakademi, och jag har äfven känt dess gamla lokal, trång, ful, nerrökt, men hela dagen freqventerad af de djupsinnizaste schackbrahminer vid sina rutiga taflor och en stum verld, grupperad deromkring och betraktande pjesernas inmariga gång med det spändaste intresse. Mr Delaunay, cafets nuvarande egare, har af den nya lokalen gjort något helt annat, -ett etablissement mera motsvarande tidens kraf, fashionabelt, förgyldt, orneradt med trymåer, med sammetsdivaner, med en bländände gasbelysning. OCafeåt i dess närvarande skick har fått för oss nordboer en särskilt be. tydelse, såsom samlingsplatsen för allt hvad skandinaver heter, enär man här har till sin disposition alla de förnämsta svenska, danska, norska och äfven finska tidningar — detta i parentes. Men mr Delaunay har äfven med detsamma förstått att upprätthålla sitt cafs gamla anseende som schackklubb, och det är änmu i dag den egentliga centialpunkten för alla den franska hufvudstadens märkligaste schackamatörer, äfvensom för alla resande mästare i denna orientaliska tankeöfning. På den sida af lokalen, der det framförallt spelas och drickes mest — sockervatten, och der ännu bevaras såsom en historisk märkvärdighet ett bord, vid hvilket Napoleon den förste, ännu icke kejsare, i sin tid spelat schack, ser man hela dagen schackspelen i full gång, förutom naturligtvis damspelen, hvilka höra till parisarnes existens, biljarderna, piketspelen och äfven våra gamla hederliga svenska brädspel. Bland-denna parisiska befolknivug, så flitig, så beständigt upptagen af sina värf, så outtröttlig vid sina arbeten, finnes det dock en liten hop, som tyckes ha platt intet att sköta; en del af dessa sysslolösa varelser flanerar, för en annan del är schackspelet just som vore det enkom uppfunnet: Bland dessa Caf de la Regences habituges, hvilka oupphörligt ses med näsan öfver schackpjeserna, äro flera verkliga virtuoser och graduerade mästare, men öfverbrahmincen för dem alla är hr Harwitz. Hr Harwitz är, om jag ej misstager mig, en preussare, men som numera tyckes hafva slagit sig för allo ner i Paris endast och allenast som schackprofessor. Härstädes kan man, som ni vet, finna sin utkomst och till och med göra sig en viss position sociale med hvad tänkbart som helst. Han spelar sitt schackparti med en francs insats, men han vinner nästan alltid denna ena franc; dessutom -finnes här en hel hop förnäma, rika, storartade schackamatörer, ;hos hvilka en sår dan mästare alltid är gerna sedd; der spelas det om Jlouisdorer. Hr H. är nästan hela dagen att se på Caf de la Regence, och han gör ingen svårighet att spela med hvem som helst, men deremellan . uppföres då och då en allvarsammare batalj. Han har då blifvit utmanad af någon motspelare, honom mera värdig, och då är den sidan af rummet formligen förändrad till en afskild del af verlden, oåtkomlig för profanum vulgus. En annan gång, mera sällan, men just för få dagar sedan, uppföres en — schackfest. Denna försiggår i en särskilt klubblokal n trappa upp. Hr Harwitz gör då det omöjligan. Jag vill härvid hafva i förbigående anmärkt, att jag visserligen förut sett något af detta möjliga fullkomligt riktigt utföras der hemma i en vrå af mitt eget kära fädernesland. vag bar i min studenttid i Upsala mer än en gång sett professor Svanberg, den yngre matematikern, spela. ett parti schack med en öfvad motspelare och göra matt, utan att sjelf se spelet. Hr Harwitz spelade emellertid sist renne partier på en gång utan att med ögonen följa de olika spelens gång, alltså nöande sig med den inre. intuitionen, och — vann dem alla tre. Uppriktigt sagdt,: detta ir dock en rätt intressant prestation, och jag finner den i psykologiskt afseende märkvärdigare än alla minneskonster.: En ny dylik fest förebådas; hr Harwitz vill då, utan att se pjeserna, spela på en gång fyra partier. Jag tviflar knappast på att han vinner äfven lem. I fall der ännu i Stockholm finnes någon schackklubb, är intet för densamma lättare in att genom två ord, adresserade till Cafe le la Regence, sätta sig i förbindelse med slubben: här och. göra med densamma ett parti pr telegraf.. Hr Harwitz önskar intet högre in att få slå ihjel hela verlden, och för hans ;schack och — matt äro isbjörnar och afrisänska lejon lika mycket gefunnenes Fressen.