Aftonbladet – 27 mars 1858, sida 3

Det är blodspengar, anmärkte Ralph i det han fästade sina ögon på honom. Hur kan ni tro det? Tror ni inte jag kanläsa?. frågade herden. Menar ni att det icke fins andra böcker än de som äro tryckta. Ansigtet är ett blad som lätt kan läsas af dem som studerat den konsten; den, som tagit ett lif, kan ej gerna misstaga sig derpå. Ni utforskade mig, tilllade han, innan ni gjorde mig detta förslag; hvarföre knotar ni, emedan ni funnit den som är lika klok som ni sjelf? Ni är mig en slipad gynnare,, utropade Bill Spuggins, i en ton af beundran. Jag skulle gerna vilja veta allt hvad ni vet. Ni skall få det i sinom tid. Ralph utbrast i ett gäckande skratt och pekade på den frågandes bälte. Hm! kanske sås, mumlade den förre; kanske också inte. I alla händelser tiger ni. Jag är ingen dålig skytt, och de, som föra ert lif, äro lätta att träffa. Med detta tal, som innebar både en varning och ett hot, kastade han bakdelen af det köpta fåret öfver axeln och gick. Mer än en gång var han frestad att vända om och verkställa sitt första förslag att mörda herden, ty det var något i mannens röst och sätt som misshagade honom. Bah ! mumlade han; det är bara en sovereign och jag får snart Kundra., Denna tanke lugnade honom. Innan han uppnådde sitt gömställe i Svarta skogen, passerade Bill två andra herdekojor; vid den ena köpte han dampers,, ett slags groft ojäst bröd, vid den andra en butelj kornbränvin. . Amen afslår aldrig en sup, sade han, om också satan bränt den. PG Bill kom först till mötesplatsen, Innan