Aftonbladet – 24 mars 1858, sida 2

,Hvad är han mera? Jag kan icke säga dig något meran, svarade hans hustru med en skenbar säkerhet, som hon dock var långt ifrån att känna, ty, så vidt jag vet, har jag aldrig hört detta namn förrän i gsr afton. Hennes åhörare syntes vara långt ifrån tillfredsstäld — troligtvis beslöt han inom sig att förvissa sig om sanningen af hennes uppgift, hvarpå hennes tvekan ingifvit honom tvifvel. Hur går det med pengarne? sade han. Amen; sade Martha, det är verkligen så, att jag kan skaffa dig något pengar, men jag gör det endast med det förbebåll, att du genast lemmar detta land och flyr till någon annan del af verlden, der du möjligen kan dölja dina brott oeh din tillvaro för rättvisans träffande arm. Jag kan icke sofva lugnt så länge du är qvar. Rysliga drömmar oroa mig. Lofva mig det — lofva det säkert — och du skall få — Hur mycket? frågade hennes man kallt. Hundra pund! Det är icke nog, var svaret. Nå väl, hundrafemtio då; det är allt hvad jag kan skaffa dig. Hm! mumlade förbrytaren med tveksam röst, det skulle kanske kunna förslå. Men jag vill hafva dem nu genast. Gif mig det löfte jag fordrar, och du skall få dem i morgon. Jag vill hafva dem nw, sade bofven. Jag har dem icke med mig., Det är lögn! skrek mannen. Jag kan läsa det i din osäkra blick, ditt tveksamma tal. Tror du dig kunna bedraga mig eller föreskrifva mig några vilkor? Är jag ej din laglige make ? . Jo klagade Martha, och en olycklig stund var det, då du så blef. Den dryck uslingen tagit ur bränvinsbuteljen, efter så långvarig brist på spritdrycker, hade utöfvat sin vanliga verkan under liknande förhållanden; den hade uppretat alla onda lidelser i hans själ. Ingenting kunde