Aftonbladet – 24 mars 1858, sida 2

sjelfva verket med ledsrad se, att den nuvarande lindriga lagen om sammansvärjningar förblefve oförändrad. Men för visso tro vi, att en enfaldigare och sämre utväg icke kunde försökas i England, än att med ängslig nisstänksamhet öfvervaka och med svåra straff slägga de abstrakta retelsemedel, hvaraf en rå inbillningskraft och ett ouppöfvadt förstånd gerna vilja frossa. Den franske författaren förmår alltså icke inse, att Englands harm väcktes, icke af anspråket att en bevisad sammansvärjning borde beläggas med svårare straff, utan af argumen; ter, hvilka tycktes göra anspråk på en fullkomlig omstörtning i vår lagstiftning och vår politik. Men derjemte förbigår han helt och hållet — och detta kanske klokt nog — de : mindre omständigheter, hvilka bidrogo att gifva en ogynsam färg åt grefve Walewskis depesch. Han förvånar sig öfver, att vi kunde finna oss sårade af en begäran, att vi skulle göra hvad som stod i vår makt, för att för framtiden förekomma sammansvärjningar. Mer detta var ej orsaken till vår harm. Den fr orsakades deraf, att en fransk ofliciel hotelse med tydlig afsigt skarpt framhölls, och att man tydligen visade obenägenhet att offentliggöra kejsarens höfliga ursäkt, hvilket gjorde, att vi för ett ögonblick betviflade uppriktigheten af den franska alliansen. Men vi vilja icke nu inlåta oss ;å detta ämne. Vi blott. vidröra det i förbigående, för att bevisa, att vår harm icke saknade anledning, samt att den franska framställningen endast söker förklara orsaken, hvarföre franska regeringen tillstälde oss en begäran om nya åtgärder, men ej hvarföre vi harmades öfver tonen i densamma. Förklaringens vänskapliga innehåll skall mycket bidraga att blidka denna harm. Men Frankrike kan icke vid mogen eftertanke vänta sig, att England skall kasta öfver bord den djupaste grundsatsen i sitt politiska lif, helt enkelt derföre att från dess kuster utgå onda uppsåt, fostrade af ett hat, som England icke framkallat, och som det icke kan kontrollera.