Aftonbladet – 20 mars 1858, sida 3

bjöd oss qvar till aftonen. Magister —, som äfven kom på besök, gaf oss upplysningar om porfyrverket i Elfdal, som vi ämnade besöka. Der rådde för närvarande icke mycken verksamhet; endast tio arbetare vore der sysselsatta, och han trodde att vi knappast skulle finna oss belönade för mödan att resa dit; hvarföre Vi beslöto att vända mot söder igen och så småningom begifva oss till Stockholm. Prostinnan var en af de få svenskor, som jag fann vara verkliga beundrarinnor af Tegner. Hon kunde största delen af hans Frithiofs saga utantill. Morgonen efter vår ankomst till Mora var mulen, med blåst och regnskurar. Dagjemningsstormarne tycktes vara i antågande och vi erinrade oss timmerhandlarens i Karlstad utsago. Under natten kom emellertid en liten ångbåt, som tillhörde något jernbruk itrakten, och hvilken erbjöd oss en tur öfver sjön till Leksand. . Under det vi stodo väntande på stranden, gaf oss magistern, som kommit att säga oss farväl, åt killiga upplysningar om läsarne. Han trodde att de voro talrika i Dalarne, och tillade, att den polisjagt, som i början utöfvades mot dem, numera hade upphört. De vore i allmänhet ignorerade af de presterliga myndigheterna. Han. betraktade denna rörelse snarare som en öfvergående för villelse än en fortfarande söndring från statskyrkan, och tycktes förvissad om dess snara upphörande, i fall den lemnades åt sig sjelf. Han trodde, att konungen gynnade religionsfriheten, men han var så försigtig i detta ämne, att jag icke kunde utforska hans egna åsigter om saken. Vi hade ombord omkring sextio passagerare, för det mesta bönder från öfre Elfdalen, stadde .på handelsresa genom Sverge, med renslar fylda af allebanda varuartiklar. Deras förråd bestod mestadels af plånböcker, börsar, askar och flerahanda små artiklar till prydnad. och nytta. Den lilla ångbåten var så väl lastad med dessa solida varor, att den satte på grund, och manskapet hade mycket att göra innan de fingo den flott. Det var gudstjenst i Mora kyrka och orgeln och sången hördes öfver sjön. Många vänner och fränder till de bortvandrande Elfdalingarne stodo på den. lilla träkajen för att bjuda dem farväl. Guds fred med er voro de afskedsord jag hörde oftast upprepas. Slutligen blefvo vi ändtligen -klara och plaskade af genom det sepiafärgade vattnet, betraktande de bugtigastränderna, hvilka snart sjönko ned tillräckligt för att vi kunde skönja de blåa höjderna i fjerran. Mora tornspira var medelpunkten i landskapet och var synlig tills vi nådde andra ändam af sjön, Siljan är omkring fyra mil lång och: en å två mil bred. Stränderna äro bugtiga, men icke särdeles höga, utom vid Rättvik,, der de äro djerfva och sköna. Sluttningarne: voro på båda sidor betäckta af gula sädessky-lar, som voro uppstälda till torkning. I hvarje: gård reste sig en hög midsommarsstång, ännu bekransad af vissnade girlander från Sverges vackraste fest, samt öfverst prydd med sin patriotiska symbol,Dalarnes tvenne korsåde pilar. Det hotande ovädret gaf med sig, då vi lemnade Mora, och starkt skimrande solstrålar flammade ut ur skyarne öfver dessa. landtliga taflor. Efter en stunds förlopp började en hop män och qvinnor, som voro församlade akterut, att. sjunga psalmer, hvarmed de under hela resam med oförtröttad ifver fortforo. De unga flic-korna voro anmärkningsvärda för sina klum-piga figurer, fula ansigten och vackra röster.. De klara, klingande tonerna gledo med en: klocklik renhet och utan allt bemödande fram: öfver deras tjocka läppar, och der var en så. märklig skilnad emellan sång och sångerskor, att de tilldrogo sig min uppmärksamhet i högre: grad än jag någonsin kunnat föreställa mig. Några af karlarne, som hört hvilka vi voro, började ett samtal med oss. Jag märkte snart. att de allesamman voro läsare, och en af dem,, som tycktes utöfva ett slags förmanskap och: som var en man af mycket förstånd, meddelade mig många underrättelser om sekten.. De sammankommo enskilt, sade han, för att läsa Nya Testamentet, hvars heliga blad innehölle allt som -var nödigt för deras själars: upplysning och frälsning. Presterna stode: emellan dem och Guds röst, som talat icke: blott till någon viss klass, utan till hela menskiigheten. De vore hemfallna under en plikt af 200 rdr rgs, så ofta de blefve funna så här: tillsammans. Min sagesman hade sjelf en gång nödgats utbetala denna summa. Emellertid vore de numera icke så hårdt ansatta, men måste betala tionde såsom förut. Kungen ir god, sade han, han menar väl och ville: 108 göra oss rättvisa, om han hade makten; nen alla presterna äro emot honom och hans gen myndighet är inskränkt. Nu skola de: vafva religionsfrihetsfrågan före på riksdagen, nen vi hafva icke det ringaste hopp att något lervid skall blifva uträttadt. Han försäkrade fven — hvilket ock faller i ögonen på hvarje .ppmärksam resande — att läsarnes Järosater sprida sig ganska hastigt, och att deras ntal är i beständigt tilltagande. Uppkomstem f en dylik mäktig skara af separatister kunde: nan väl hafva förutsett. Svenska kyrkan har: nlifvit ett system af former och ceremonier. en Svedenborgska rena spiritualismen i förra rhundradet var ett naturligt och gigantiskt tersprång till den motsatta ytterligheten; men anseende till den alltför upphöjda ståndunkt, den i intellektuelt hänseende intog, var en olämplig att utgöra kärnan för en popuir protest. Emellertid förhungrade folkets jälar på den magra kosten af de torra skal om utdelades ibland det. De behöfde verkg föda. De äro ett allvarligt, tänkande folk, EE TRA NGAN TNT NTA AKELE ed hans fru emottog oss mycket vänligt och