Aftonbladet – 20 mars 1858, sida 3

bevisa dig att det ej är min mening att göra dig något ondt, skall jag lägga från mig min bössa. Han lade den vid föten af ett träd och stod under några minuter tyst och betraktade henne. Du har väl hört allt? sade han slutligen; att jag blifvit deporterad, fängslad, misshandlad — allt för den bofven Dicks skull? Är hän här? Nej. Ljug icke för mig. Jag säger dig att jag hvarken sett eller hört något om den käre, förlorade gossen, alltsedan den dag du tog honom ifrån mig. Svag och blind för Försynens oändliga godhet, har jag saknat och sörjt honom. Nu tackar jag Gud, att han ej är här — det blir alltid ett offer mindre. Hm! mumlade Amen, jag tror nästan att du har rätt. Hvar är din bror? Bborta, vid ett af sina schäferier. Hur mycket pengar fins i huset? SInga Du ljugerlo Du vet! utropade Martha, förskräckt öfver hans häftighet, vatt det icke är vanligt nit man har pengar på nybyggena. Hvad skulle man med dem der? Allt som skall köpas, måste skaffas i staden. Jag upprepar det innu en gång, tillade hon, och jag skulle cke vilja dö med en osanning på läpparno — alla pengar Georg har, äro insatta uti banken i Melbourne. Och har du inga? . Martha stack hastigt ned handen i ficsan och tog upp. en liten börs; den innehöll omkring tio pund i guld. Bofven ryckte den sirigt åt sig; det var dock någon tröst för hans felslagna förhoppning. . (Forts. följer.)