Aftonbladet – 20 mars 1858, sida 2

LITTERATUR. Utsigterna för en svensk dramatik. fyra år vid landsorts-teatern. Anteckningar i berättelseform af Palle Block. Afdelning 1, 2. Stockholm 1857, 58. Sverge eger lika litet en dramatik i högre mening som hvad man kallar en teaterlitteratur. Och dock kan man säga, att det icke saknas den svenska allmänheten sinne och intresse för teatern. Det finnes ett sådant intresse, då: hufvudstaden ej mindre än fyra teatrar kunna samtidigt existera, medan i landsorten en hop kringresande sällskaper underhålla smaken för den dramatiska konsten. Men å andra sidan är ej denna smak särdeles uppodlad, emedan man både i det ena som det andra afseendet helt sjelfbelåtet nöjer sig med hvad som bjudes, äfven om anrättningarne äro ytterst tarfliga. ev blefvo rätt angenämt öfverraskade, då vi bland jullitteraturen funno den första delen af ofvanstående arbete, hvars andra afdelning; i dessa dagar utkommit. Vi hade knappt trott att någon förläggare skulle vara hugad att åtaga sig ctt sådant arbete, och tvifvelsutan har dess förf. för utgifvandet ar detsamma att tacka sin lyckliga ide, att inom ramen af i allmänhet med lätt hand utkastade skildrimgar ur lifvet vid landsortsteatrarne inströ anmärkningar beträffande vissa ställningar och förhållanden vid teatern i allmänhet. Vianse det derföre vara kritikens skyldighet att medi anledning deraf begagna tillfället attyttra några ord rörande denna ingalunda ovigtiga sak. Afsigten med dessa anteckningars utgifvande, säger förf., har likväl varit den, om man: så vill goda, att låta allmänheten blicka in i förhållanden, i hvilka de dramatiska artisterna. vid våra mindre teatrar få framsläpa sitt lif, och att genom dessa taflors åskådande på närmare håll kanske betaga mången yngling eller ung flicka lusten för en bana, som de icke tänkt sig annorlunda än som en dans på rosor. Det är icke meningen att atskräcka anlagen och talangerna -— dessa gå sin väg fram, oberoende af de små stötestenar som händelsen kan lägga i deras väg. Meningen är endast att visa, huru ofta man i detta afseende kan misstaga sig om sin kallelse och bli en parasitväxt, der man borde blifvit en boppgifvande planta, ett skuggrikt träd. Huru man än må bedöma förf:s något vågade företag att i sitt arbete porträttera vissa. ännu lefvande, ganska lätt igenkända skåde-spelare, så får man lof att erkänna, att hans afsigt med detsamma är ganska aktningsvärd. Vi lemna hela berättelsen å sido och vilja blott sysselsätta oss med några teaterfrågor, dem fört. berört. Bland dessa intager också den allmänt för-sporda klagan öfver bristen på en inhemsk dramatik ett rum. Vår förf. anser orsaken dertill ligga i bristen på dugliga skådespelare, och yttrar sig sålunda: Man kan icke bygga en stark och värdig dramatik — i högre mening — på halfheter och oförmågor! Och de få verkliga skådespelare, som hos oss finnas, kunna icke uppbära en sådan bygnad. Dels: äro de gamla, dels är deras konstnärskap så. ensidigt, att de på sin höjd kunna blifva hbjelppelare, men stödjepelare aldrig. Uti detta yttrande ingår åtskilligt falskt, något som till en del är sant; det är i det hela taget icke så litet orättvist. Det kan vara sant, att diktaren vid frambringandet af sina skapelser har mycken hjelp, om han vet att någon finnes som kan förkroppsÅr rr AA RR