Aftonbladet – 20 mars 1858, sida 2

homträngd af kristendomens anda, och synes ifven hafva egnat sitt lif att såsom skriftställare befrömja dess sak. Men derjemte är han en man i reformatorisk anda. Framför allt är han en afgjo d motståndaretill alla ultramontana tendenser, ehvad nu dessa må fram-: träda under romersk-katolsk eller nyluthersk form, som, under föregifvet nit för kristendomens sak, i grunden dock endast arbeta för prestvälde och vilja göra just den höga sanning, som blifvit förkunnad i verlden för vår andes frigörelse och förlossning, till ett medel att uti grund undertrycka och förgöra vår andes rätta lif och kraft. Med skicklig penna har han ock blottat dessas tendenser uti den förstnämda bland dessa skrifter, eller i hans Zeichen der Zeit (Tidens Tecken). Men en icke mindre varm anhängare är ban derjemte äfven af vetenskapen i alla dess former och kan ej hylla något obskurantistiskt trossätt, som skyr historiens forskning och vetenskapens ljus. Han kan fördenskull heller icke betrakta kristendomen såsom ett enstaka faktum, utan vill skåda densamma uti dess sammanhang med den öfriga verldshistoriem, samt, såsom sjelfva titeln på bans senaste arbete Gott in der Weltgeschichte (Gud i verldshistorien) tillkännagifver, i hela vårt slägtes historia skåda ett Guds verk. Det hör nu till de kyrkligt stationäras sed i alla nyanser af desamma att betitla alla dylika män som otrogna och rationalister; emellertid var, såsom af den anförda berättelsen visar sig, detta angrepp för starkt och framkallade derföre äfven en behörig tillrättavisning, tillkännagifvande, att icke ens bland den evangeliska alliansens medlemmar nu mera alla delade dess gamla trångsinnighet och ofördragsamhet. Så stucko, säger Svensk Kyrkotidning på sitt humana språk, vid de flesta tillfällen under mötet de hästhofvar fram, som i en närmare eller fjermare framtid skola trampa denna tillkonstlade allians i stycken. Just det att Svensk Kyrkotidning inser, att den evangeliska alliansen sjelf icke kan annat än medverka till befrämjandet af en kristlig anda, som skall förkrossa prestväldets mörka hydra, är alltså orsaken till hennes bittra hat mot densamma.