Aftonbladet – 18 mars 1858, sida 3

Men det sorgligaste afskedet var från kaptenen. Den gamle mannen och mr Armstrong sutto båda i den förres hytt, då Dick inträdde för att säga farväl. Den gamle mannen tryckte under tystnad hans hand. Båda voro för en stund alltför upprörda att kunna tala. Må Gud välsigna er! sade han slutligen. Om det stått i mensklig makt att rädda mitt barn, så skulle ni gjort det — jag är viss derpå — men det kunde ej ske. Hon skulle blifva ett offer för sin faders synder. Dick lemnade Mary Owen några minuter senare, tillsammans med William Giles, Jack och hans täcka syster Susanna. SJUTTONDE KAPITLET. Den myoket naturliga otålighet Dick erfor att fortsätta resan fram till Hope Farm ökades ännu mer genom den omöjlighet, hvari han befann sig att lemna Sidney, der hans närvaro fordrades med afseende på den ransakning, som skulle hållas om myteriet ombord på Mary Owen, samt styrmannens och hans kamraters död. Tiden blef honom. lång och skulle varit det ännu mera, om icke William Giles stannat qvar för att på samma gång som han anträda hemresan. Hvad Jack beträffar, var han i ett tillstånd af beständig förskräckelse, ej endast vid tanken att kallas inför rätta, utan också i följd af Clarksons och hans medfångars flykt. Aldrig har en hjelte så bittert ångrat sina bragder. De lurade på honomp, sade han; han var säker att de gjorde det. De skulle nog mörda honom,. Många gånger bad han sin kusin att föra honom ombord på något skepp och skicka honom tillbaka till England. Det fordrades alla hans vänners föreställningar och upprepade försäkringar, att ingen fara var på förde, för att försona honom med nöd