Aftonbladet – 17 mars 1858, sida 3

med sig -.och lägga :sigtill ro under -den -lälskades-fönster. På åtta eller tio år hafva stora förändringar I skett; af många seder, som i Gluntarne skilI dras, torde föga spår finnas qvar. Man ser inga I druckna studenter på gatorna; en allmännare och allvarligare läsning har alltmera börjat I göra sig gällande, och i och med detta hafva Jalla examina blifvit skärpta; det är mindre upptåger och gatuscener, mindre sång och helt säkert äfven mindre glädje än förr. I Fruntimren blifva aldrig famntagna: på öppen I gata, såsom det-hände förr i de goda tiderna, och malisen påstår, att somliga med saknad j tänka tillbaka på Das lustige Leben. I afseende på allmänna arbeten i och för Istadens räkning kan nämnas, att man hela d vintern fortsatt att från Eklundshofstrakten köra stor. gråsten, som afstjelpes vid åkanten och skall begagnas vid åns igenfyllande till en smal strömfåra. Solskenet har förtärt föret och de stackars dragarne släpa och pinas erbarmligt med sina lass. — Erkebiskopshuset, som blifvit tillbygdt för den nyes räkning, har i vinter blifvit ståtligt inredt, med stora speglar o. d. — Lilla Förderfvet,, som förr så intagande låg bland träden på Promenaden, har blifvit nedrifvet, och ett mycket större Förderf har blifvit uppbygdt vid sidan af Kungsdammen, hvilket tillika skymmer och förderfvar den fria utsigt man förr hade från Trädgårdsgatan. Omflyttningen har blifvit gjord, siger man, emedan Länets fader ville bereda fruntimren tillfälle att begagna promenaden utan att störas af drickande studenter. Man kan säga, att nu alla de hjul kommit i rörelse, som drifva universitetets stora urverk. Föreläsningarne hafva kommit sig i gång framåt: alla regresser sedan förra termin äro slutade, och man har hunnit morna sig efter mellanterminens hvila. Nationerna hafva haft sina landskap, och vigilansen ledamöterna emellan är i frisk fart. Allmänna sången har begynt, fastän struparne ännu ej blifvit riktigt klara, hvilket heller aldrig plägar ske förr än första sångöfningen med punsch blifvit annonserad och utförd. Vi vänta nu blott på studentkatalogen och önska, att den måtte vara bättre stafvad än den sista. Då Upsala-Posten ej redogjort för föreläsningarne, såsom han lofvade (och allmänheten gladde sig ju åt hans löfte?), anse vi oss böra företaga en kort öfversigt, särdeles inom den filosofiska fakulteten. De grekiska föreläsningarne — för att börja med det språk, som sångmön högst älskar — hafva afhandlat Aeschines tal (senast det contra Ktesiphontem); hvilka professor Spångberg öfversätter på prydlig latin. Föreläsningarne börjades denna termin med ett långt och ståtligt tal, som hölls på stående fot, allt på den grannaste latm. — Professor Zedritz håller mycket goda och lärorika, ehuru till detyttre kanske mindre intagande föreläsningar, i hvilka han öfversätter och kommenterar dels Ciceros afhandling om det högsta goda och onda, dels Propertii elegiska kärleksqväden. — Adjunkt Peterson öfversatter Taciti Agricola; förra terminen läste han öfver Tibulli elegier; på hvar och en af dessa upplästes en versifierad öfversättning, som, ehuru den tycktes vara nedkastad på papperet, röjde mycken smak och troget lämpade sig efter originalet. — Professor Boström började denna termin med några satser ur anthropologien, och har senast på ett utförligare sätt behandlat frågan om den menskliga friheten. — Professor Ribbing, hvilkens föreläsningar äro af alla de mest besökta, har fortsatt, religionssystemernas historia. Han ådagalägger dervid en ganska vidsträckt beläsenhet och bemödar sig om klarhet i framställningssättet; det enda man kunde anmärka är, att han med en viss tvärhet säger sin mening. — Professor Böttiger har, efter en regress till förra terminens ämne, om den Sköna Konstens sönderfallande i Sköna Konster m, m., börjat en ganska intressant öfversigt af Den antika, romantiska och moderna konstens, hufvudmomenter, hvilken säkert blir ganska vidlyftig, då betraktelsen af den orientaliska konsten, som blott skulle utgöra en kort inledning, ännu ej blifvit slutad. — Professor Malmström fortfar äfven denna termin med Morgonposten, och har nyligen något egnat sig åt svedenborgianismen och det mottagande den rönte här och i utlandet, samt senast åt tvisten mellan Leopold och Thorild, Dessa föreläsningar kan man nästan kalla humoristiska; man går dit mera för att ha roligt än egentligen för nyttans skull. — Professor Olde förtjenar en särskilt mention honorable för sina ganska utmärkta föreläsningar, i hvilka han explicerar tragedien Hamlet och ej allenast redogör för alla svårare ords härstamning och sammanhang med de klassiska, fornnordiska och de möderna språkens, utan ock skildrar plägseder, -drägter c. från Shakespeares tid, då texten dertill ger anledning. Under dessa föreläsningar är den första bänken på Gustavianum minus upptagen af damer. — Professor Liljeborgs föreläsningar förtjena ock att omnämnasy de äro mycket besökta; vanligen ända till trängsel. Ämnet är nemligen foglarne, och man må väl kalla dem Tlockfoglar, .då de dragit dit så många. Vi räknade en gång till omkring 50 personer, hvilket är oerhördt för en naturvetenskaplig föreläsning. Det naturhistoriska museum förtjenar verkligen ett besök, ty detär prydligt och väl ordnadt. Särskilt uppmärksamhet tilldrager sig en varg, som sköts på skall för halftannat år sedan och utmärkt väl blifvit