Aftonbladet – 17 mars 1858, sida 3

bort med en suck af den djupaste förtviflan och bedraget hopp. Vid sin ankomst till Sidney väntade han att möta sin tillämnade måg: Hvad skulle ban väl svara honom, då han fordrade sin brud? Gud hjelpe mig! mumlade han ett par gånger, då denna och dylika tankar trängde sig inpå honom; mitt straff är större än jag kan fördraga, SEXTONDE KAPITLET. Rättvisans-straffdom vi förgäfves undfly, Den säkert, om ock långsamt, dock oss hinner På brottets bana, i passionens yrsel. Dess hand är hård som jern, dess slag är döden. Crean. De betraktelser, som Clarkson och hans kamrater i fångenskapen voro i tillfälle att göra, voro ingenting mindre än angenäma, med utsigten af. en ransakning, genast vid ankomsten till Sidney, samt derpå följande dom och straff. För dessa föreställningar glömde de till och med plågorna af den bestraffning de nyss undergått, och på andra dagen började de fundera på något medel att undkomma. De voro strängt bevakade och all beröring med besättningen var dem förnekad; den endå de sågo var en gammal matros, som bragte dem föda, men han var tyst och förbehållsam och besvarade enstafvigt alla deras fråor. Det fins ingen hjelp,, sade en af brottslingarne, känd under namnet slafhandlaren, emedan han flere år bedrifvit detta hedervärda yrke. Vore vii Söderhafv t, kunde vi räkna på hundra möjligheter, här-hafya vi ingen.v Än då vi komma i hamn? frågade passageraren. ER