Aftonbladet – 17 mars 1858, sida 3

Sex dussin, sade kapten. Slagen föllo kraftigt på Clarksons rygg; förgäfves hotade, bad och skrek han; kaptenen var obeveklig, och först sedan det sista slaget blifvit räknadt, gaf han ett tecken att lösgöra honom, Handklofvar påsattes, och halfdöd af smärta och raseri, blef bofven nedförd i skeppsrumjndt för att hållas i sträng fångenskap till dess skeppet skulle komma till Sidney. re till af de upproriska blefvo afstraftade, fängslade och nedskickade, att hålla honom sällskap. Gån och gören er skyldighet, karlar! sade ehefen strängt till de öfriga, och kommen ihåg att I hafven en hand öfver er, som ännu aldrig förfelat sitt mål. Gå till styret, Morrisb Den gamle sjömannen han sålunda tilltalade gick genast fram och aflöste mannen vid istyret. De dödades kroppar kastades öfver I bord, däcket spolades rent, och inom en timme hade allt återfått sitt vanliga utseende af ordning ombord på Mary Owen. Hade en främling kommit ombord och sett folkets stilla, ER en beteende och den regelbundna jor ning, hvarmed det verkstälde sin tjenst, iskulle han aldrig kunnat tro att anarki och blodsutgjutelse nyss egt rum bland besättnin: en. Under det återstående af dagen fortfor kapten Morgan att gå af och an på däck utan att vexla ett ord med någon. Den olycklige t fadren hade sina egna tankar till sällskap och det var honom nog. Stundom föreföll det honom som om hans barns död. endast vore en förskräcklig dröm, och han stannade yjd dörren till kajutan och lyssnade, liksom hoppades Han att den fasliga föreställning, som qvalde honom, skulle vika för ljudet af hennes röst. men efter ett ögonblick vände han sig åter