Aftonbladet – 15 mars 1858, sida 3

tycka oss ofta finna likheter; der icke den ringaste öfverensstämmelse eger rum hvarken till personer eller förhållanden. Jag tycker mig ibland se gröna fält och en engelsk landtkyrka i glöden efter elden här i skogen, och inbillar mig att bekanta ansigten titta fram mellan träden. Det är bara in illning, tillade han — löjlig inbillning och dårskap alltihop ! Utan att afvakta svar, gick han sin väg och satte sig i tältöppningen och såg icke upp förrän främlingarne gått. I denna ställning förblef han, med ögonen fästade på jorden, liksom försjunken i bittra tankar. Hans drömmar stördes slutligen genom de öfrigas af bandet återkomst, hvilka varit ute för att furagera. En förde med sig lårstycket af ett får, som de stulit från en af de otaliga hjördar som betade på slätterna, nedanför bergskedjan; en annan flera kakor väl bakadt bröd. Detta sistnämda var mest välkommet, och den laglöse ryckte dem till sig med begärlighet. Hvetebröd, sade biskopen; vi måste ännu fortfarande kalla honom så. Hur har du kunnat skaffa det? Men jag behöfver ej fråga: stulit kan jag tro. Det smakar ej sämre för det, anmärkte Bill Spuggins, i det han bröt af en dugtig bit och stoppade i munnen. Fan, hvad du blifvit pjunkig sedan de der foglarne lemnade. 088. Hvilka foglar? frågade anföraren för de iterkomna. Ficktjufven förklarade det för honom. Hope Farm! upprepade den förre; det är just namnet på gården, der de gåfvo oss brödet; det är ett vackert ställe. Såg du dess egare? Ja.n Hur föreföll: han ? En kraftfull man, bred öfver axlarne och med höghvälfdt bröst; stark som enoxe och vig som en hjort. En otreflig sälle att råka strid med. . Den frågande ryckte på axlarne, liksom