Aftonbladet – 15 mars 1858, sida 3

I förmedelst användandet af en:hop nya kemij ska läkemedel snart vunnit en vidsträckt praktik; men detta fält var icke nog för hans I mångsidiga och månfaldiga nya ideer och för hans brinnande och oroliga lust att göra fruktbar en erfarenhet, som han samlat under flera års resor i främmande länder. Iitresserande sig lifligt för de fattigare klasserna och af Richelieu utnämd till generalkommissarie för fattigväsendet inom hela konungariket,, upprättade han det första assistanshus i Frankrike, och snart derefter äfven en adress-byrå, eller, som, han kailade det, en Bureau de rencontre, i ändamål att skapa åt den större allmänheten en mellanhand, till vinnande af ömsesidiga upplysningar i tusen saker och affärer på en tid. då ännu ingen publicitet fanns. Dessa byråer togo genast en märkvärdig fart; uppfyllande ett länge kändt behof,, och Renaudot blef konstituerad till måitre gÅånöral för hela detta system. Det synes hafva varit just dessa adressbyråer, hvilka gifvit doktor Renaudotiden till att skapa ännu en annan sorts publicitet. Såsom chef för dessa inrättningar egde han den fördelen att i främsta hand erhålla dagligen en massa af nyheter, att blifva satt in i en oändlighet af mer eller mindre intima förhållanden, att snart sagdt ega hela stadens kuranta krönika på sina fem fingrar, och då han samtidigt dermed genom egen och vänners vidsträckta utrikes korrespondens erhöll oafbruten kännedom om hvad märkvärdigast somi passerade äfven i andra länder och i Frank-: Tikes aflägsnare provinser, föll han på denj tanken, att tid efter annan uppsätta en liten resumå af det nyaste och pikantaste han så-! ledes fått till sin kännedom, låta afskrifv detta i ett större antal exemplar och utdela dessa på sina sjukbesök i hufvudstadens fas-l sionablare familjer. Detta var Renaudots så kallade Nouvelles-å la main, motsvarande! ungefär hvad som ännu någon gång praktiseras för roskull vid våra baiorter och brunnar, och ursprungligen författade utan annat anspråk, . än att tjena som dissipation och ämne till vidare causerie inom en trängre krets. Emellertid ådrogo :sig dessa Renaudots små handskrifna noveller snärt en öfvermåttan stor uppmärksamhet, och det uppstod en brinnande afundsjuka mellan de hus, som fingo dessa småblad, och de, hvilka icke voro så lyckliga; man började formligen rifvas och slitas derom. . Renaudot insåg. då, att det säkerligen ganska väl kunde löna sig att trycka dessa små nyhetsblad: och låta kolportera dem omkring i staden. Richelieu, med hvilken han härom talade, insåg genast att han här egde för sig ett organ, ett medium, genom hvilket han vid sina tillfällen kunde för sina afsigter tala till och verka på en publik — idel nya begrepp, hvilka vi här se dyka upp i samhället: — och han gaf genast doktor Renandot vederbörlig auktorisation till hvad denne sålunda föreslagit, ett genom trycket mångfaldigadt tidningsblad. Första numret af Renaudots Gazetten utkom sålunda den 30 Maj 1631. Det är, strängt taget, hela den europeiska publicitetens födelsedag. I ett af de första numren (de utkommo en gång i veckan) ansåg sig utgifvaren redan böra aflägga en utförligare förklaring rörande arten af sitt företag; han ställer sig häri från början på ståndpunkten af en allvarsam tidningsskrifvare och politikus, och proklamerar som sitt hufvudföremål att i allt söka sanningen. Om — säger han — bland flera hundra uppgifter. som komma mig tillhanda och genom mitt blad erhålla publicitet, någon eller några skulle efteråt befinnas vara mindre autentika, må sådant billigtvis ej räknas mig till last, och i fall någon deröfver skandaliserar sig, eger han samma mitt organ till vederbörligt beriktigande af dylika förhastade eller förflugna nyheter. Några år scnare finner man Renaudot redan så fast i sadeln, att han med stolthet bemöter hvar:e anfall mot hans företag, från hvad håll det vara må. Särskilt — yttrar han i ett nummer — vill jag låta fremmande furstar och stater förstå, att det är spild möda, då de försöka att stänga vägen för denna min tidning, emedan detta är en vara, hvarmed den fria handeln aldrig skall låta sig förbjudas och som eger arten af en flod, hvilken genom motståndet blifver endast större. Dessa ord tyckas isanning vara minst ett århundrade framom sin tid, och de visa tillräckligt, redan de, att Renaudot var en man, hvilken fullkomligt egde förkänslan af hela den framtid, som låg i hans företag, och öfvertygelsen om vigten och betydelsen af den verksamhet han på ett nytt fält börjat. Det var ej heller alldeles utan sin speciella inre mening Gazettens utgifvare hade till skylt utanpå sin redaktionsbyrå låtit måla en stor strids-tupp med röd kam och sporrar på benen. Under: tjugotvå år, intill sin död 1653, fullföljde Renaudot med oaflåtlig ifver utgifvandet af sin lilla tidning, och detta såväl bäktadt hans tid för öfrigt var upptagen. af en betydlig praktik och af hans andra administrationer, som trots alla de förföljelser, hvilka af afundsmän och ovänner tillstäldes emot honom, Man anlade den ena processen efter den andra mot denne tidningsskrifvare; sjelfva den medicinska fakulteten höll sig icke för god att vara, med derom; Renaudot lraåbbades också verkligen af flera domar, som sostade honom. både förargelse och pengar! I