Aftonbladet – 15 mars 1858, sida 3

Pariserpressens Historia. Af ORV. ODD. Paris. Mars 1858. Det har roat mig att, medan tidningarne härstädes för dagen i det hela taget erbjuda så föga märkvärdigt, gå tillbaka till de tider, då denna samma press spelade en så stor och vid vissa tidpunkter europeisk rol, och företaga ett litet studium af denna journalistiks annaler, i många olika skiften ytterst intressanta, i flera afseenden lärorika äfven för den närvarande tiden och för hvarje land. Jag har omgifvit mig med de många särskilta arbeten, hvilka här öfver detta ämne i en nyare tid utkommit, och jag har med ledning af desamma nedskrifvit det följande, som jag förmodar äfven för en svensk publik bör ega något, som man på en ledig stund kan med icke alltför stor ledsnad taga till sin kännedom. Denna egendomliga slags litteratur för dagen, detta tillfällighetsskrifveri, men systematiskt och af en hvarje morgon eller afton af året som amen i kyrkan återkommande tillfällighet, hvilket vi med ett allmänt ord kalla Journalism, är icke egentligen af synnerligt fornåldrigt datum; det är icke stort öfver 200 år gammalt här i verlden, det vill säga detsamma som häri Europa. Boktryckarekonsten hade redan i tvenne sekler haft god tid att utvidga sitt gebit, och man hade redan nästan öfverallt i vår verldsdel stora tryckta litteraturer, förrän det föll någon in att egna en rad åt dagens händelser och affärer, skrifven för dagen sjelf, återgifvande ögonblicket för ögonblicket, tagande historien på bar gerning och framställande den för den stora allmänhetens ögon, med ett ord sagdt, att författa ett litet tidningsblad i stället för beständigt de stora luntorna, en efemerisk stump krönika, men oftare återkommande, i stället för de massiva häfdeböckerna en volym hvart femte, tionde eller femtionde år. Det äldsta försök i tidningsväg finner man i några flygblad, hvilka vid början af sextonhundratalet utgåfvos i Venedig under namn af Gazette, ett namn, som enligt några var lånadt från benämningen på det lilla mynt, för hvilket de såldes, enligt andra skulle egentligen varit ett öknamn (den lilla skatan eller bjebban, ett diminutivum af gazza), som allmänheten malitiöst nog gaf dem, I England gjordes ungefär samtidigt försök med en Mercur. hvars program var att icke så mycket sjelf prestera nyheter som vederlägga kringlöpande falska rykten. Men dessa små begynnelser voro i hvarje afseende ytterst obetydliga, och man skulle svårligen anat att af thetta barnet, hvars första steg voro så rädda, förlägna och osäkra, skulle varda den jätte, hvilken efterhand skapat sig ett så allmänt inflytande och blifvit en verldsmakt, gripande med väldiga armar in i allt och marscherande i spetsen för hela den intellektuella och politiska rörelsen. Det vare för öfrigt ingalunda sagdt, att det första tidningsförsök, som kort efter Gazettan och den engelska Mercuren gjordes i Frankrike — detta land, der journalistiken sedan skulle få sin egentliga utveckling till hvad den blifvit — att detta försök — synnerligt mera än de båda nämde föregångarne tog på en gång steget ut till ett verkligt tidningsblad efter nutidens begrepp och fordringar; långt derifrån! Herr Renaudots Gazetten, hvilken först utkom år 1631 — och detta var det första franska tidningsföretag — var, äfven den, ännu endast en förkänning, men herr Renaudot sjelf eger obestridligen kraf på att erkännas som någonting af en publicist äfven ordets moderna mening, och hans blad egde verkligen åtminstone aningen om hvad en tidning bör vara och innebar fröet till hvad pressen skulle bli. Monsieur Theophraste Benaudot, bördig från Poitou, var för sin tid en i många afseenden sanska märkvärdig man ech förfjenar, som ournalistikens fader, att med några ord särskilt omtalas. Egentligen läkare och promoverad doctor medicine vid den berömda skoan i Montpellier, hade han 1612 slagit sig 1ed i Paris och der under Richelieus egid och NN strat ha 0 om FR oo AVR Få 1